Har faktiskt börjat komma igång lite med träningen igen nu. Fått nys om en grupp mammor som tränar tillsammans i området där jag bor och gått med i deras facebookgrupp. De tränar på onsdags- och fredagsmornar de flesta veckorna. Jag har hunnit vara med två gånger. Fått träningsvärk varje gång, så det är ju tydligt att jag är otränad. Det känns riktigt bra att ha kommit igång! Äntligen!
En sak bara. Nu när jag är mamma märker jag att min tid inte är min egen. Den här barnvagnsträningen är bra, för då kan jag ta med Modig. Men i förmiddags då jag fick ett sug efter att ta med mr D på en joggingtur och maken (för sambon har nu blivit maken) jobbar hemifrån så kunde jag inte det, eftersom han jobbar. På ett sätt så känner jag mig lite besviken på honom eftersom jag inte får såna här sug särskilt ofta och jag därför behöver smida medan järnet är varmt så att säga, men på ett annat sätt så förstår jag honom, för om han hela tiden ska avbryta och hålla koll på Modig så blir det liksom inget arbete gjort. Maken å andra sidan kan ju träna i princip när han vill utan att kolla med mig först. Det är bara att sätta igång. Han måste inte ha koll på mat-, sov- och blöjbytartider. Han måste inte kolla så att nån tar hand om Modig när han gör något annat, för jag gör det. Men det funkar inte likadant på andra hållet. Jag kan inte bara göra grejer utan att kolla med honom, inte utan att jag tar med mig Modig vill säga och vissa saker går tyvärr sämre när Modig är med. Den bistra, ojämlika verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna tips, råd och tankar! Jag blir så glad för dina kommentarer! :D