Dags att komma igång igen

Var ute på långpromenad när jag frågade sambon om när man kan börja träna igen efter att man har varit sjuk, hur lång tid ska man liksom vänta? Tills man är helt frisk, eller? Han sa att man kan börja träna långt tidigare än vad man själv tror. Att man bör lyssna på kroppen och träna liksom för att hålla det man har gjort tidigare i schack. Jag har inte tränat på 1,5 vecka nu. Min förkylning är på upphällningen, tror jag. Är fortfarande snuvig, behöver snyta mig då och då och använda Nezeril litegrann, men tycker inte att det är så farligt. Jag tror därför att det är dags att komma igång igen. Får ta det lugnt och försiktigt till att börja med, kanske starta med crosstrainern ikväll. Men sen, snart, då vill jag ut och springa med min vän N!!! Längtar faktiskt, vilket är ganska makalöst och rent ut sagt lite fantastiskt för att vara mig! Glädje över att jag känner så! :D

Sjuk på riktigt...

Usch, nu är stunden här. Jag är faktiskt sjuk och kan inte längre ignorera faktum. Ingen träning... Brutus har fritt spelrum att attackera min självömkan, smula min självdisciplin sönder och samman. Men jag kommer inte att ge upp! Jag kommer att kämpa mot min svurna fiende!

Vill inte

Här precis gurglat saltvatten för att farbror J säger det är bra, ätit ett mumsigt päron med keso för att man ju ska äta mellanmål, samt hällt i mig en halvliter med vatten för att sambon säger det är bra. Allt i ett desperat försök att behålla hälsan! Saltvatten ska ta död på bakterierna i halsen, vattnet ska göra så att jag kissar ut alla sjukdomsbakterier. Frukten med keso är en strävan mot en lite mindre Sara framöver. Suck, nu vill jag vila, men nehej då måste jag först göra nr 1, sen vill väl sambon ha hjälp med tvätten och sist men inte minst ska den här sjuka, lite för stora Sara åka till jobbet. Usch då, så mycket jag kan tycka synd om mig själv... Skapar jag tråksår i ögonen på er nu, mina kära läsare?

Published with Blogger-droid v1.6.8

Mer sol, mindre hälsa

Den lediga dagen lider mot sitt slut, för om drygt en timme måste jag åka och jobba... Under den tid som har gått sedan jag vaknade har vädret förbättrats avsevärt från envist duggregn, till grått och trist, till solglimtar och nu strålande sol. Min hälsa har däremot gått åt andra hållet. Från lite ont i halsen, till tjock i huvudet, till täppt i näsan, huvudvärk och proppfullt i huvudet. Blä, jag känner mig inte på topp alls! Vill stanna kvar på soffan och se en film, inte åka och jobba i 8 timmar. Vill slumra på min soffa och fortsätta tycka synd om mig (stackars lilla Sara som är sjuk, buhuhu) och inte låtsas var pigg och alert till kl 2 inatt för att sen köra bil hem helt astrött. Usch. Nu är jag riktigt klagig, det märker jag. Men jag får bara in luft ordentligt genom min ena näsborre och snart kommer jag att behöva snyta mig, jag bara känner det på mig...

Nu ska jag ta en frukt med keso och fortsätta tycka att livet är hårt för att jag måste åka till jobbet och jag som inte ens har inte hunnit med att vila mellan långpromenaden, allt tvättande och allt mekande med bloggarna...

Halsont igen...

Attans också... Jag som hade tänkt springa nu på morgonen med sambon och mr D. Hur ska jag göra nu? Ska jag ignorera halsontet och hoppas att jag inbillar mig, att det går över? Eller ska jag erkänna för mig själv att jag faktiskt hade ont i halsen redan igår kväll, att det inte var länge sen jag hade ont i halsen senast och att jag antagligen går och bär på nån envis bakterie eller nåt som inte riktigt vill ge med sig? Men jag vill fortfarande få in någon typ av träning idag. Det känns viktigt. Rådfråga sambon kanske?

Sambon avrådde direkt. Hintade att jag borde låta bli springet... Ute är det fortfarande grått och trist och ett envist, duggande regn faller från himlen. Långpromenad får det nog bli. En rejäl sådan. Det blir att gräva fram regnkläderna i garderoben och ta på fleecetröjan under så att jag inte blir för kall. Jag vill inte bli sjuk, men kanske går det i det långa loppet inte att undvika?

Jag vet att jag har skrivit om det förut och jag säger det igen. Att bli sjuk, att inte ha möjligheten att träna pga det blir den största utmaningen jag har mött sedan jag kom igång med min träning. Vid ett sådant hinder har jag fallit mången gång tidigare. Sjukdom är det hinder jag fruktar mest. Mer än sötsuget och Brutus försök att fålla mig in i lathet igen...

Hållning och spända muskler

Ända sedan jag gick i högstadiet (vilket var ett tag sedan) har jag haft spänningshuvudvärk som kommer och går. De senaste åren (minst 5, säkerligen mer) har jag dessutom haft spända muskler i hela kroppen. Hur vet jag det? Jo, för när jag går till min favoritmassör (vilket sker en eller ett par gånger per år för att hon bor så långt bort från mig) suckar hon och ojar sig över hur spänt det är, typ överallt! Ojojoj, ojojoj. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå (shit, mitt huvud para pyser ut låttexter nuförtiden, weird). Armar, ben, fötter, händer, rygg, huvud.

Särskilt spänd är jag i mina axlar och käkar. För 1 eller 2 år sedan var jag tvungen att skaffa bettskena hos tandläkaren, för jag biter ihop mina käkar så hårt att jag har sönder mina tänder. När jag vaknar på morgonen har jag ofta värk i huvud/axel-partiet. Axlarna är uppskjutna till öronen och käkarna så hårt hoptryckta att dom värker. Min kropp har ett "normalläge" som är uppskruvad på "konstant spänd", jag vet helt enkelt inte hur jag ska slappna av med den. Vet inte hur det ska kännas? Om jag medvetet fokuserar på att slappna av kan det gå, men så fort tankarna glider iväg går min kropp tillbaka i "normalläget", dvs det spända läget.

Att mina muskler är så spända påverkar min hållning också. Jag kutar ofta med axlarna och sjunker ihop i skulderpartiet, vilket gör att ryggen böjer sig framåt en aning. Jag har en hållning som en riktig soffpotatis helt enkelt. Vilket inte är så konstigt, med tanke på den mängd med tid som jag har lagt ner på dumburken genom livet.

Jag tänker mig att träningen ska hjälpa mig något med hållningen, men jag vet också att det inte är hela lösningen. Jag behöver avsätta tid för typ avslappningsövningar. Vi har en svensk spikmatta och den är jag duktig på att använda i perioder. Sen tänker jag att streching kan hjälpa också. Streching är jag inte överduktig på att göre efter träningen, utan jag slarvar mig ofta igenom den. Egentligen tror jag att jag förutom ordentlig streching efter träningen, också skulle behöva strecha ytterligare ett par gånger per dag. Speciellt huvud och axlar. Men ofta glömmer jag bort det och när jag väl minns att jag borde, ja då har jag bråttom eller sitter olägligt till (typ kör bil eller nåt).

Summan av kardemumman är att jag behöver ta hand om mig själv bättre än vad jag gör. Det är superbra att jag har tagit tag i min vikt, att jag tränar och undviker onyttigheter. Men det är inte hela biten i min strävan efter hälsa. Jag behöver även lägga tid på och prioritera de andra bitarna, de som kan hjälpa mig att slappna av och på så sätt avlasta mina stackars muskler som alltid är i ett konstant "redo-läge".

Ta ut i förskott

Typiskt mig. Igår mådde jag mycket bättre i halsen och såklart gurglade jag inte saltvatten lika frekvent som jag hade gjort annars. Planen var att gurgla flera gånger på eftermiddagen/kvällen för att riktigt få bukt på alla bakterier i halsen, men eftersom jag inte kände av det så glömde jag bort det mitt i alltihopa. Idag vaknar jag med halsont igen, inte superont, men ändå värre än igår. Varför kan jag bara inte göra det som jag föresatte mig att göra? Varför ska jag alltid skjuta alla problem (stora som små) åt sidan och låtsas som att dom inte är där? Jag är inte helt frisk än, ta inte ut friskheten i förskott! Detta är faktiskt en av anledningarna till att jag brukar falla tillbaka i gamla vanor vad gäller min träning och kost. När jag börjar gå ner i vikt, märker att det jag gör funkar, så tänker jag vad bra, då gör det inget om jag äter det där onyttiga, eller hoppar över den träningen. Sen hux flux sitter jag där som en soffpotatis och moffar onyttigt skräp. Nä usch! Summan av kardemumman. Det blir till att ordna ett glas saltvatten nu på studs och bara sätta igång och gurgla järnet.

Hälsouppdatering

Astrött som vanligt på morgonen, har såklart inte sovit tillräckligt. What else is new. Stel och fyrkantig i axlar och nacke, också inget förvånade men jag vet att det inte är bra. Vaknade med käkarna hårt ihoptryckta. Jag måste ta tag i min stress och försöka jobba med avslappning mer.

Sen till det mest akuta - har jag fortfarande halsont? Hör och häpna, det har faktiskt mildrats något. Har inte lika ont och är inte lika svullen i halsen. Ska fortsätta gurgla saltvatten och försöka jobba med att få mer sömn, dvs gå och lägga mig tidigare på kvällarna. Håll tummarna för att jag fortsätter på vägen till friskhet, att halsontet vände i lindan!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Hälsostatus

Jag misslyckades med en sak i mitt kurerande igår - sömnen. Gick inte och la mig förrän kl 23, när tanken var att helst somna före kl 22. Inte bra. Så imorse har jag såklart snoozat en del, vilket aldrig är bra, men skönt när man är trött. Det som förstör för mig på kvällen är datorn, jag får en massa idéer som jag vill blogga om eller grejer som jag vill fixa till. Det hade varit bättre om jag bara hade gått och lagt mig istället.

Vaknade upp med halsont, fortfarande. Är lite mer röd och svullen i halsen idag. Inte bra. Började med att gurgla saltvatten. Hoppas, hoppas det ska fungera! Usch vad jag är trött fortfarande, jag hade helst av allt velat somna ett par timmar till, men det går ju inte. Måste till jobb och har massor att göra där så jag kan inte kompa heller. Får satsa på att somna tidigare idag istället.

Kuren idag:

1. Gurgla saltvatten, mycket och ofta
2. Dricka mycket vatten för att "skölja" bort sjukdomen
3. Somna tidigare än vanligt
4. Eventuellt inhandla extra kurmedel på apoteket, om jag hinner

Jag hoppas innerligt att jag kan vända sjukdomen så att det inte blir värre än vad det är idag. Önska mig lycka till!

Kur för halsont

Min farbror gurglar halsen med saltvatten varje dag och han är nästan aldrig sjuk. Min kusins fru påminde mig om det när jag skrev på fejjan att jag har börjat få halsont. Att bli sjuk är en av mina största rädslor i min förändringsprocess, för det har fått mig att falla tillbaka i gamla vanor många gånger förut när jag har försökt att bli mer hälsosam. Men att gurgla halsen med saltvatten brukar få mig att nästan kräkas, så äckligt är det. Fick även andra tips på fejjan, som te med lime och riven ingefära och enchinagard. Jag har inget av det hemma. Vatten finns i kranen, salt finns i kryddhyllan. Hm, what to do? Det blir till att gurgla saltvatten för mig. Hade inte i lika mycket salt som min farbror, så det var inte så farligt som jag mindes. Det handlar väl lite om att bygga upp en tolerans också, mot den äckliga smaken. Får se om det kan hjälpa nåt. Det känns lite mjukare i halsen i alla fall. Fast huvudet känns fortfarande proppat med bomull eller nåt. Får fortsätta gurgla och i värsta fall ta en värktablett innan jag går och lägger mig om det behövs. Hoppas hemmakuren funkar, för jag vill verkligen inte bli så pass sjuk att det hindrar min träning!

Viktbesvikelse

Vägde mig precis och som vanligt har jag varit lite orolig över vad vågen ska visa, men precis innan jag vaknade drömde jag att jag hade gått ner till 68,2 kg. Drömmen påverkade mig, jag var helt inställd på att jag skulle ha gått ner nånting i vikt, kanske inte så mycket men något i alla fall. När jag ställde mig på vågen (2 ggr) visade den mig samma resultat som förra måndagen 69,1 kg. Jag blev besviken, men samtidigt känner jag att jag borde vara glad eftersom jag inte har gått upp i vikt. Nu måste jag vänta en hel vecka till med att se om det händer någonting med vikten. Mitt BMI ligger på 26, en nedgång på ca 1,5 sedan januari, men fortfarande ät jag överviktig. Nu gäller det bara att fortsätta kämpa!

Oron är dock att jag igår kväll började få känningar i halsen. Jag vill absolut inte bli sjuk, för det är sånt som har fått mig att tappa fotfästet innan! Funderar på vad jag behöver göra för att undvika sjukdom och om jag blir sjuk, hur mycket jag kan fortsätta att träna då eller om jag egentligen bör låta bli helt? Det har ju inte hjälpt att jag har sovit alldeles för lite de senaste 2 nätterna heller. Jag har inte tid att vara sjuk och jag tycker det är ett ruttet sätt av Brutus att få mig ur balans i min förändring. Jag håller tummarna, bli inte sjuk, bli inte sjuk...

Svår livsstilsförändring

Om jag inte har klargjort det tidigare så gör jag det nu. Jag har stora problem med att bli en hälsosam person. Jag har stora problem med att bli den där personen som tränar. Varför undrar du kanske? Ja, vem vet? Kanske för att jag aldrig har varit den personen och det är svårt att ta till sig en roll som går så stick i stäv med den man har visat upp under en hel livstid?

Jag har försökt mig på att bli mer hälsosam ett antal gånger tidigare i mitt liv, köpt årskort på gym och tränat i en eller ett par månader och sen bara lagt av. Anledningarna har varierat. Jag blev sjuk och kom av mig är en klassiker. Jag har också testat att köpa 10-kort och att träna hemifrån, eller bara att promenera eller cykla dit jag ska, ja, allt. Inget har fungerat, jag har aldrig hittat det där som får mig att bara vilja fortsätta. Detta är anledningen till att jag är så rädd för mig själv och min förmåga att sabotera mina egna framgångar.

Jag startade den här bloggen 1 mars 2010 som ett sätt att hålla koll på mig själv och motivera mig själv, men var inte särskilt duktig på att fullfölja mina intentioner med den, precis som jag inte var särskilt duktig på att förändra min livsstil. Förra året var mitt sista försök en 7-dagars fasta, som avbröts efter 4 dagar. Orsaken den gången var att min obiologiska mamma blev diagnostiserad med obotlig cancer. Hon avled sedan i början av augusti. Det var en jobbig sommar och allt vad träning och kost hette blev totalt oviktigt. Det var snarare så att jag åt precis vad jag ville när jag ville. Tröstäta är min grej. Den gången var anledningen legitim kan man väl säga. Men jag hade fallit i mina intentioner redan innan dess egentligen.

Min största last i livet är inte alkohol, droger eller tobak. Min största last är godis. Jag är en av de värsta godisråttorna jag vet och ordet lagom finns inte i mitt vokabulär. Detta är också vad jag använder mig av när jag saboterar för mig själv. En av mina värsta fiender. När jag var liten sa jag till mina föräldrar att godis, precis som cigaretter, är beroendeframkallande. De skrattade åt mig. Jag hade rätt. Man kan vara sockerberoende och det är inte lätt att kämpa emot, för godis finns tillgängligt överallt, oftast där man står i kö och i nästan alla sociala situationer använder man sig av det. Ja, det är mycket svårt att motstå och jag vet att om jag bryter mina intentioner att undvika onyttigheter alltför mycket, då kommer jag att falla hårt. Jag litar inte på mig själv helt enkelt.

Det är dock ganska tråkigt att vara nyttig. Jag funderar på det ibland. Vad ska jag välja om jag ska ut och fika, vara social med kompisar, gå på fester/tillställningar, eller gå på bio? Hur ska jag göra med glass när sommaren kommer? Vi som har fått en Ben & Jerry's här i närheten (cookie dough, mmm, chocolate fudge brownie, mums)... Vissa dagar (som idag) är sötsuget superstarkt och jag vet inte om jag kommer att klara av att stå emot det. Jag brukar försöka lugna ner sötsuget med 2 bitar 70-%ig choklad och det brukar hjälpa lite. Ikväll åt jag också en näve saltade jordnötter.

Vad jag måste göra är att hitta en normal relation till allt som är onyttigt, äta endast ibland och i små mängder. Jag måste hitta mitt lagom. Jag måste också fortsätta i samma takt som nu med träningen, fortsätta prioritera den, avsätta tid för den och planera in den även då det känns svårt, tråkigt, jobbigt, omöjligt. Jag ställer mig fortfarande frågan "Kommer jag att klara det?". För jag vet ärligt talat inte om jag gör det? Jag vet inte om jag kommer att hamna i en svacka och trilla dit igen och återvända till mina gamla mönster och vanor? Även om jag fortsätter att träna och äta nyttigare kommer den frågan kanske att fortsätta gäcka mig. Det enda jag kan göra är att kämpa när det är svårt och njuta när det känns lättare. Jag får ta en dag i taget och tänka på att alla mina val spelar roll och alla mina val är mitt eget ansvar, både de dåliga och de bra valen.

Knack, knack

Det knackar på min dörr, det bankar på min dörr. Utanför står Brutus och skriker åt mig att ge upp! Två kvällar i rad har jag ätit onyttigt. Båda gångerna var det medvetna val. Idag har jag blivit sjukt sugen på allt onyttigt som jag har sett eller tänkt på. Jag har lyckats stå emot. Efter kvällsmaten var jag tvungen att ta två rutor mörk choklad. Jag är riktigt och balanserar. Om jag inte skärper mig nu så kommer jag att trilla dit igen. Det känns som om jag har fler sämre dagar och färre bra dagar den senaste tiden. Min chef har sagt att man ofta ger upp träningen efter 6 veckor och jag har nyligen passerat den tiden. Så egentligen kanske det är helt naturligt att jag ska ha fler sämre dagar än bra dagar? Det är nu man skiljer agnarna från vetet!

Träningen har också gått segt idag. Jag har gjort bodyrocks Survivor Workout från 23/2, lite situps och grejer samt bara 20 min crosstrainer. Crosstrainern krånglade idag, vilket irriterade mig. Hade inte energi till att strecha efteråt ens... Imorgon behöver jag en bra dag för att känna att jag klarar av det här.

En sak som säkerligen kan spela in i min formsvacka är att jag har massor att göra på jobb och de senaste 2 veckorna har jobbat 7 kvällar av 9 arbetsdagar, varav 2 var övertid. Jag har inte heller sovit ut ordentligt de senaste 3 nätterna, vilket inte är bra och förra veckan ska vi inte ens prata om. Jag är rätt slut både fysiskt och psykiskt. Jag har också börjat få lite mer värk i armbågarna och knäna. Jag vet inte om jag bara ska kämpa på och ignorera det, eller om jag ska göra något? Tänk om jag bara är sjåpig och det här är ännu ett sätt för Brutus att slå ner dörren till min förändring?

Är sugen på nåt gott, måste typ ta en frukt så att jag kan få bort lite sötsug.

Stress påverkar

Jag har varit betydligt sämre i magen i ett par dagar nu och för varje dag blir det värre. Det beror inte på mjukt bröd, det är jag säker på, eftersom jag inte har ätit något mjukt bröd. Nej, denna gång tippar jag på att det är stressmage som orsakar det hela. Jag har drömt om mitt jobb två nätter i rad nu, jag känner mig orolig inför jobb och hur vissa projekt ska fungera, om vi kommer att få deltagare eller om jag lägger ner all den här kraften för ingenting. Ibland känner jag mig positiv och ibland tror jag att ingen kommer att dyka upp. Jag känner mig ganska ensamt ansvarig också i ett projekt där jag trodde mig kunna få stöd av andra och faktiskt ta en mer passiv roll. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. Ovanpå allt det här fasar jag inför min arbetsvecka nästa vecka som är helt brutal. Det har verkligen blivit en miss i planeringen där.

Jag tror att jag måste börja fokusera på att hantera min stress igen, för nu känner jag att jag riskerar att hamna där jag var förut, innan sommaren. Där vill jag inte hamna igen. Jag känner mig dock lite vilsen i hur jag ska gå tillväga. Motionen kommer säkert att bistå mig, men jag tror inte att den kommer att lösa situationen, utan jag misstänker att jag måste göra något proaktivt för att få bukt på problemet. Tips emottages gärna!

Mer sömn

Slutade sent på jobbet igår. När jag kom hem visste jag inte riktigt om jag skulle ta och få in ett träningspass till eller ej. Jag var rätt slut i huvudet och bestämde mig för att morgonens träning fick räcka. Det dåliga samvetet dök upp direkt och sa att jag var lat. Hade Brutus kommit åt mig, eller kan jag känna mig nöjd med den insats jag faktiskt gjorde på morgonen?

Beslutade mig för att jag skulle gå och lägga mig tidigt eftersom jag inte tränade en gång till. En viktig del i min förändring som jag ännu inte fått till riktigt. Strax efter kl 21 kröp jag till kojs. Det innebar 8 tim sömn, även om jag inte somnade på studs, vilket jag såklart inte gjorde. Dessutom vaknade jag upp mitt i natten och trodde att jag hade försovit mig. Suck, mer övning i konsten att sova blir det alltså, för det där var ju inte helt bra.

Nu på morgonen känner jag mig dock ok utvilad. Dvs jag har åstadkommit en positiv förbättring i det tredje benet för välmående! Nu ska jag bara fortsätta att sova mer, med siktet inställt på 8 tim/natt.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Trött och viktlös

Det har blivit nästan en rutin för mig att komma upp på morgonen och sätta mig med datorn för att skriva ett litet inlägg om morgonens tankar. En mysig ritual i vintermörkret.

Påtal om ritualer så har jag inte heller vägt mig idag på morgonen. Jag funderar starkt på att försöka undvika att väga mig tills på måndag i nästa vecka. Det är lång tid och jag vet inte om jag klarar det, för att väga mig när jag har vaknat har blivit en morgonritual, en slags viktkontroll. I andan att inte fokusera så mycket på vikten tänkte jag dock att just den ritualen skulle undvikas. Det känns som om jag har glömt nåt när jag inte väger mig, plus att jag ju är nyfiken/bävar för vilken vikt jag ska ligga på. Nu ska det bli spännande att se om jag klarar av att hålla mig borta från vågen i en hel vecka!

Jag la mig ju lite tidigare igår för att försöka få min sömn att fungera bättre. Låg en stund på spikmattan innan jag somnade (eller, jag somnade visst på spikmattan först). Idag känner jag mig dock väldigt trött fastän jag sov längre än exempelvis igår. Jag fick inte in mina 8 timmar, men nådde nog närmare 7 tim i alla fall. Jag måste fortsätta försöka lägga mig i mer tid på kvällarna, få in en bättre rutin på det. En sak jag har märkt de senaste morgnarna är att mina händer sover när jag vaknar. De gör inte ont eller så, men det hela gör mig lite orolig. Jag hoppas innerligt att jag inte har karpaltunnelsyndrom! Jag tänker att det kanske beror på att jag tränar som jag gör och att jag behöver mer massage i axlar osv. för att få ett bättre blodflöde, plus att jag brukar sova med händerna uppe vid huvudet vilket kanske orsakar att blodet har svårare att pulsera ut i fingrarna. Ska försöka komma ihåg att somna med en annan handställning, hur nu det ska gå till.

Men, allra först ska jag ta tag i min dag! Dags att ta en promenad med vovven!

Skylla på något

72,6 kg (igen)... WTF! Varför? Jag tränade igår. Jag åt inte en massa onyttigt, endast 2 bitar 70 procentig choklad från Lindt efter kvällsmaten. Vad är min vikts problem egentligen?! Beror det på att jag har sovit i max 5 timmar inatt? De tre benen - kost, motion och sömn. Är det där det felar?! Jag har hållt på nu med det här i 2 veckor, jag vill se resultat! NU! Men, nejdå, icke sa nicke, då ökar vi 200 g igen! Blir förbannad! Och idag ska jag iväg på planeringsdagar med jobb. Hur ska jag kunna få in min träning då? Det oroar jag mig lite för. Har med mig träningskläder och tänker att jag väl får hoppa runt lite på rummet efter arbetstid. Vill inte heller förstöra genom att äta nåt dumt. Men, ikväll kommer det att bli nån typ av efterrätt till maten också. Får se hur jag agerar då. Har ju inte stoppat i mig en massa onyttigt på 2 veckor nu.

Om det nu är det här med sömnen som är problemet så måste jag isåfall lära mig att gå och lägga mig i tid så att kroppen hinner bearbeta det jag har gjort under dagen ordentligt. Jag vet att jag egentligen mår bäst av att sova 8 timmar på en natt. Jag får helt enkelt omprioritera här hemma på kvällarna och försöka gå och lägga mig i tid, vilket innebär att jag behöver gå och lägga mig kl 21.30 om kvällarna dom dagarna jag ska gå upp kl 5.30. Det här kommer inte att bli lätt, det kan jag tala om. To be continued...

Konsekvenser

"Det är en ny dag idag, skit i det som är gammalt" var rådet min syster gav idag. Ett råd som jag verkligen behöver en dag som denna. Vikten har stigit till 72,6 kg, en ökning med 400 g. Vad beror det på? Är det alla mackor jag åt igår? Är det att jag inte gav allt i träningen? Men jag tränade i alla fall! Det känns inte som att en aktiv vilodag är särskilt aktuell när det påverkas så mycket av en dålig dag. Fast samtidigt kanske kroppen behöver vila? Frågan är vilket som påverkar mest - motionen eller kosten?

Motionsmässigt har jag inte gett allt idag. Jag tog en lååång promenad med vovven på nästan 1 mil, that's it. Sen ville sambon se en film ikväll, så det gjorde vi. Nu, sent, tänkte jag genomföra bodyrockutmaningen. Började, men gav upp. Klockan är helt enkelt för mycket. Måste försöka få en bra dag imorgon istället. Nu har jag haft en dålig dag både igår och idag...

En intressant observation. Har ätit mjukt tunnbröd idag och märkt att magen inte är i topptrim. Jag har gått nån gång till en kvinna som bl.a. håller på med kraniospatial osteopati. Hon sa att hon såg på mig att jag hade problem med magen och trodde att det berodde på gluten- eller laktosintolerans. Men det hon trodde mest på var gluten och menade på att jag helst skulle försöka att inte äta så mycket mjukt bröd. Kanske har hon rätt? Sedan jag började träna har jag bara ätit knäckebröd och magen har känts lugnare, förutom igår och idag då jag har ätit mjukt bröd. Bör nog återgå till att äta knäckebröd, men det är svårt att hålla sig till det när vi har så gott, mjukt bröd hemma. Kan det finnas något samband mellan mitt intag av mjukt bröd och det faktum att jag har haft två usla träningsdagar bakom mig?

Onyttigt leverne

Vikt: 72,9 kg (samma som igår)
Längd: 163 cm
BMI: 28 (dvs övervikt...)

Jag såg nyss på The Dr's. Huvudprogramledaren dr Travis hade gjort ett experiment som han kallade Project Unhealthy då han i 5 dagar skulle äta onyttigt och inte motionera, eller "vara aktiv" som han föredrog att kalla det. Det var rätt intressant att se hur mycket han blev påverkad av att äta och vara onyttig i endast 5 dagar! Många saker kände jag igen mig i, till exempel att man känner sig slö, att man vill äta mer onyttiga grejer men mår dåligt efteråt och det som slog mig speciellt är att man känner att hjärtat slår mycket snabbare efter en onyttig måltid. Det har jag märkt många gånger faktiskt, att hjärtat slår väldigt snabbt när jag har ätit typ pizza eller något liknande. En ganska jobbig känsla måste jag erkänna. I perioder har vi ätit väldigt mycket snabbmat här hemma och om jag är lat i vanliga fall så är jag superlat i sådana perioder. Det är läskigt att det är sånt som påverkar en så himla mycket, dålig mathållning och oaktivitet. Många gånger tänker jag att det är jag som ÄR den där lata personen, men egentligen kanske det snarare är så att jag gör dåliga val som påverkar mig så pass mycket att jag BLIR den där lata personen. Intressant att fundera vidare på. Speciellt med tanke på att skillnaden mellan är och blir är att det ena går att påverka. De tre viktigaste sakerna att tänka på för ett fysiologiskt välmående är ju sömn, kost och motion. I experimentet på The Dr's visades det även att detta också påverkar det psykologiska välmåendet i hög grad. I perioder då jag har varit mer aktiv på olika sätt har jag faktiskt mått mycket bättre psykiskt också.

Förhoppningsvis har jag detta året startat en måbra-trend för mig själv som kan hålla i sig. Det svåraste för mig är och har alltid varit att hålla förändringen vid liv, att inte ge upp. Ibland har jag slutat pga att jag har blivit sjuk och inte kommit tillbaka efteråt som jag borde, eller så har det varit att jag har börjat se resultat och då gett mig själv lite friare tyglar som jag ganska snart har slitit mig från. Jag är en godisråtta av stora mått och det är något jag hela tiden måste kämpa med för att hålla mig borta från. Det är min stooora last eftersom jag inte röker och nästan aldrig dricker någonting. Jag är jättenöjd med min början det här året än så länge, men det är som sagt bara en början. Nu gäller det att lyckas hålla ångan uppe och inte falla för mina vanliga frestelser. Jag blir orolig eftersom min brist på självdisciplin när det gäller kost och motion är väldigt stark... Är jag stark nog att motstå?

Bra val

Vikt: 70,7 kg
Onyttigt intag under gårdagen: Inget

Ja, vad var det jag sa. Det är när jag undviker onyttigheterna som jag så sakteliga går ner i vikt. Det svåra är att undvika onyttigheterna. Igår kväll när jag kom hem och var hungrig åt jag lite grönsaker och en tallrik med havrefras och mjölk. Duktigt val av mig, klappar mig själv uppskattande på ryggen. Det känns faktiskt lite bättre nu.

Imorgon ska jag till kiropraktorn för andra gången. Jag tror att allt han rättade till har åkt tillbaka. Jag har inte stretchat i princip någonting och jag har svårt att komma ihåg att sitta ordentligt och att inte spänna mina axlar. Det går liksom på rutin, jag vet inte ens hur det ska kännas när jag är avslappnad i kroppen. Sorgligt, men sant. Men, det är bara att kämpa vidare. Och nu måste jag fortsätta göra mig iordning för dagen, för jag har försovit mig idag. Det var underbart, varmt och skönt under täcket och nästan omöjligt att gå upp!