tisdag 7 mars 2017

Träningsredskapen samlar damm

Maken har en träningsbänk hemma och fria vikter. I perioder är han duktig och använder grejerna, men oftast står de bara där och ser fula ut.

Jag köpte en crosstrainer för flera år sedan. Den hade vi i sovrummet sista tiden och den som använde den mest var vår son. Han gillade att klättra på den. Sen kom vår lillskrutta och vi behövde platsen till hennes spjälsäng. Då skeppades min crosstrainer till svärmors ovanvåning där den fortfarande står, nästan 2 år senare. När vi bor större ska jag ta hem den igen och förhoppningsvis kan jag börja använda den mer igen, som jag gjorde i början när jag köpte den! Det var väldigt bekvämt att ställa sig och gå på den framför tv:n som jag gjorde då, i vår gamla lägenhet.

Sen har jag DVD-filmer om yoga, pilates och zumba. Dom har jag inte tittat mycket på tyvärr. Jag har gummiband, hopprep, pilatesboll och yogamatta. Maken har en ab-roller (eller vad dom heter), sån som man köpte på TV-shop förr om åren. Också sånt som bara ligger och skräpar nånstans.

Nej, vi är dåliga på att träna hemma båda två faktiskt, men inte för att vi saknar möjligheter till det. Vad är det då som stoppar oss egentligen? Vi måste inte gå till gymmet. Vi behöver inte ens gå utanför dörren! Varför använder vi oss inte av de möjligheter vi har i vårt eget hem när vi båda vet att vi mår bättre, samt får mer energi och ork av träning. Lathet? Tidsbrist? Trötthet? All of the above skulle jag tro. Och en avsaknad av motivation.

Ibland funderar jag på att köpa en ny träningsmaskin, kanske en cykel eller nåt annat. Jag skulle vilja bo större så att vi hade utrymme till alla de här träningsgrejerna! Om de står på ett eget ställe och vi hade haft en TV där så jag slipper tänka på att det är träning jag sysslar med, då kanske jag hade använt det lite mer.

Det är svårt att hitta motivationen till träning, även om redskapen finns lättillgängliga. Men, om de inte hade varit lättillgängliga så hade det förmodligen varit ändå svårare! Jag kanske skulle ta tag i det igen efter att min förkylning har gått över och satsa på att klara årets träningsutmaning som jag har med min kollega?!

tisdag 28 februari 2017

Utmaningarna 2017

Jag har en utmaning med min kollega. Vi har 100 tillfällen under år 2017 då vi får äta skit. Ett tillfälle är inte en hel dag, utan ett tillfälle som liksom hör ihop. Till exempel en födelsedag, en bjudning, en frukost, en myskväll, en högtidsdag. Hittills har det gått 58 dagar av året och jag har nu 11 tillfällen. Det är en rolig och bitvis svår utmaning. Jag försöker hitta alternativ till onyttigheterna och det funkar ganska bra. Jag försöker spara tillfällen nu så att jag har till särskilda tillfällen och till högtider.

Sen har vi en utmaning till, men den är mer personanpassad. Min utmaning är att jag ska träna/motionera vid 100 tillfällen under år 2017. Det går inte så jättebra. Jag har bara två tillfällen och 58 dagar har gått. Men, det finns hopp! Jag är anmäld till Vårruset i maj. Maken säger att jag måste börja träna redan nu och han har ju en poäng där. Jag ska bara ta tag i det också. Men så har jag en liten räddning för året också. Planen är att cykla till jobbet framåt sommaren när vädret är bättre. Det tar cirka 45 minuter enkel väg och då blir det två tillfällen varje arbetsdag. Kanske kan det rädda mig?

För att hålla reda på antal tillfällen använder jag mig av appen Goal Tracker som finns för Android. Det går visserligen inte att sätta flera tillfällen på en dag i den, men då får jag sätta det på en annan dag som inte har något tillfälle. Själva datumen i sig är ju inte viktiga, utan det är antal tillfällen som spelar roll.

Jag tycker det är lite roligt med mina utmaningar. Det kanske verkar som lätta utmaningar, men det är det inte för mig faktiskt. Vilket gör att det faktiskt blir en utmaning på riktigt, det är ingenting jag ror i land med lätthet. Spännande att se om jag kommer att lyckas eller inte!


onsdag 3 februari 2016

Vad hände?!

Men hallå! Motivationen var ju där! Jag kände den! Sen bara försvann den, poff... Först tänkte jag att jag skulle börja i måndags istället, men nu är det ju onsdag och jag är fortfarande typ världens onyttigaste person.

Ett problem är att jag smygäter, framförallt choklad. Jag kan köpa hem och lägga det så att maken inte ser det och sen kan jag smygäta när jag och Strida, bebisen, är ensamma hemma. Hon är ju för liten för sånt och kan dessutom inte skvallra. Är Modig hemma kan jag trycka i mig en sked jordnötssmör lite då och då. Gött är det!

What the...! Skärpning nu Sara!

Vad ska jag göra?! Inte har jag kommit igång med träningen heller, trots att jag fick ett årskort av maken i födelsedagspresent - i augusti... Känner mig som en stor, fet looser... Nu ska jag gå och ta mig lite choklad. Och ja, jag tröstäter också...

lördag 30 januari 2016

Ny motivation, äntligen

Igår kväll frågade min syster mig om jag vill vara tärna på hennes bröllop i augusti. Jag sa ja såklart! När jag står där framme i kyrkan för min syster vill jag känna mig fin i den klänning jag kommer att bära. Jag vill inte känna mig som en tjockis. Så, därmed börjar jag om... Igen...

Startvikt den här gången: 73,2 kg

Inte så farligt med tanke på att jag inte har brytt mig så mycket om vad jag har stoppat i mig och inte heller har tränat. Endast en viktökning på 500 g sedan jag vägde mig sist.

Ska jag lyckas den här gången?! Det får framtiden utvisa! Jag hoppas och jag börjar redan idag. Ungefär sju månader har jag på mig att gå ner åtminstone 10 kg. Inte ett orimligt mål på den tiden.

Målvikt 60-63 kg.

onsdag 11 november 2015

Trögstartad

Efter att alla dopbestyr var över och allt onyttigt hade tagit slut ville jag ju ta tag i det här med vikten igen. Men den senaste 1,5 veckan har inte varit bra. Jag stoppar i mig en massa choklad och jordnötssmör om dagarna och kan inte riktigt låta bli. Inte har jag kommit iväg till någon träning heller. Funderar på att försöka komma iväg på en förälder/barn-träning på torsdag när Modig är på dagis. Måste bara komma ihåg det också så att jag inte hittar på något annat. Det är inte lönt att boka träningen, för jag kan aldrig garantera att jag hinner dit mer än 10 minuter innan, men vid den tiden på dagen brukar det alltid finnas lediga platser ändå. Det jag skulle vilja träna är Zumba, men det blir svårt för då vet jag inte vart jag ska göra av Knyttet. Hon får ju inte följa med in på den träningen. Det första jag måste ta tag i är dock onyttigheterna och storleken på mina portioner. Here we go again. Tror jag...

fredag 30 oktober 2015

Nya krafttag, typ

I mitten av juni föddes vår lilla dotter. Två månader senare kände jag att det var dags att börja ta tag i min viktsituation igen. Jag började återigen använda Lifesum för att hålla koll på mitt kaloriintag och sen var jag på några mamma-barn-pass på Nordic Wellness.

Utgångspunkt den 18 augusti 2015
Vikt: 79,9 kg
Midja: 100 cm

Var duktig med Lifesum i ett par veckor, men allt vägande av maten blev drygt i längden och jag kände att jag ville testa att äta utan att väga min mat, men att ändå vara medveten om mängden mat så att jag inte stoppade i mig för mycket. Försökte hålla mig borta från onyttigheter i veckorna och tillät mig att äta sånt på helgerna. Det gick väl ganska bra ändå i några veckor. Sen skulle jag börja baka inför dopet av vår dotter och det blev onyttigheter lite var och varannan dag. Vikten pekade lite uppåt igen. Ännu en gång kände jag att det var dags att skärpa mig lite.

Har vägt mig igen de senaste tre veckorna på fredag morgon när jag har vaknat. Hade jag varit striktare och haft mer självdisciplin så hade jag såklart nått bättre resultat vid det här laget, men jag är inte riktigt där i dagsläget. Träningen har det inte heller blivit så mycket av tyvärr. Hade en del problem i bäckenregionen på höger sida efter graviditet och förlossning som gjorde att jag gick till sjukgymnast ett par gånger. Sen när matdisciplinen blev sämre blev även träningsdisciplinen lidande i samma veva.

Nu satsar jag på att hålla onyttigheterna i möjligaste mån till helgerna, samt att försöka tänka på mängden mat jag äter. Mackor är nog min största käpphäst om man bortser från onyttigheter. Det behöver jag dra ner på. Sen behöver jag komma igång med träningen igen.

Resultat idag, den 30 oktober 2015
Vikt: 72,7 kg (minskat med 7,2 kg)
Midja: 93 cm (minskat med 7 cm)

Med tanke på att mitt engagemang inte är fullständigt känner jag mig ändå nöjd med resultatet.

tisdag 17 mars 2015

Träning lite på is

Vid det här laget är graviditeten omöjlig att missa. Magen börjar ta stor plats även i mina mest rymlig träningsbyxor. Jag har också börjat få lite foglossning. Sedan jag blev gravid har träningen blivit lägre prioriterad. Först klarade jag inte av träningen i den utsträckningen jag var van vid, sen var jag så trött på kvällarna att jag slopade träning i veckorna och tränade Zumba på förmiddagen på lördagar när jag inte hade någonting annat inbokat. Nu har jag kommit till det stadiet att jag inte vet om det är lönt att boka in en träning. Jag försöker lyssna mer på kroppen. Mår jag inte helt bra så avbokar jag hellre än att riskera något eller förvärra foglossningen. Nu är det väl 2 eller 3 lördagar som jag inte har tränat. De sista två Zumbapassen kändes inte helt på topp och jag stör mig på när jag inte orkar ge allt. Det är tur att vi har hund i alla fall, för då kommer jag åtminstone ut på lite promenader, om än i långsam, vaggande takt.