Vårruset 2013

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till årets Vårrus och jag var faktiskt även lite taggad. Då. Sen i samband med att träningslusten försvann så förlorade jag även lusten till att springa Vårruset. Så har det känts ett tag nu. Idag när jag kom hem från jobbet ville jag egentligen bara stanna hemma och mysa med familjen, inte bege mig iväg igen. Men, det var bara att åka. Tog bussen in för att slippa en massa jobbig trafik och leta obefintliga parkeringsplatser.

Många som väntade på starten.

Träffade mitt lag en stund innan. Sen gick vi i samlad tropp till startlinjen. Friskis och Svettis var i full gång med uppvärmningen. Två käcka tjejer stod på ett podium och gjorde överdrivna rörelser. Var lite blasé över hela grejen och hängde med sådär lite halvt. Sen närmade sig starten. Min vän N sa, ska vi inte jogga lite när det andra släppet fick börja röra på sig. Jovisst, lite kunde vi väl jogga då. Så sa hon när vi närmade oss startlinjen. Ska vi inte jogga sådär lite sakta. Ok då, sa jag.

Tiden enligt Runkeeper
minus 11 sekunder.

Resultat: Jag joggade mig igenom alla 5 kilometerna utan ett enda gångsteg. Det gick på ren envishet även om det definitivt inte gick fort. När man väl har kommit en bit så går det ju inte att ge upp heller. Det var egentligen bara i början och när slutet närmade sig som det kändes som jobbigast, sträckan däremellan gick liksom på rutin på något sätt. Kroppen bara upprepade samma rörelser om och om igen. Visst var jag trött, men jag bara fortsatte, samma rörelser, samma rörelser i en monoton takt. Men oj vad varm jag blev! Hade ju klätt mig efter tanken att jag skulle gå hela rundan. Fick till en riktigt bra spurt på slutet faktiskt, en sån riktigt skön och snabb spurt. Dock med lite andningssvårigheter de sista ca 20 metrarna. Ignorerade det och fortsatte. Andas ut kunde jag höra efter mållinjen. Målklockan stod på 40:28 när jag gick i mål och vi var ju i andra släppet, så det blev något snabbare tid. Min vän N kom in 11 sekunder efter mig och hennes Runkeeper hade en tid på 37 minuter exakt. Det betyder att min tid var 11 sekunder snabbare, det vill säga 36:49 minuter.

Många trötta tjejer efter mållinjen.

Nu efteråt känns det bra och jag är nöjd med min insats eftersom den var över förväntan utifrån min mindset innan loppet. Det blev inte en lika bra tid som för två år sedan, men det tycker jag inte gör någonting. Imorgon blir det nog jobbigt för mig dock, för mitt i alla uppståndelsen blev det ingen streching av. Jaja, den dagen den sorgen. Ikväll kan jag gå och lägga mig med en känsla av att ha klarat av något!

Medaljen!