Åtminstone en gång per vecka

Mitt liv är på väg att förändras, storligen. Till sommaren ska Modig få ett litet syskon och jag och maken ska bli tvåbarnsföräldrar. Det ska bli spännande och jag ser fram emot det och att få svar på vem det är som skvalpar omkring därinne! Men samtidigt är det ju lite läskigt. Kommer vi att fixa det? Hur ska det fungera med Modig när det kommer ett syskon som han måste dela vår uppmärksamhet med? Han har ju då haft oss helt för sig själv i drygt 3 år.

Graviditeten har dock påverkat min träning. Det började med att jag inte hade ork. Jag fixade inte passen och kände att jag inte kunde ge lika mycket som jag brukade, vilket gjorde att jag tappade sugen. Jag kunde liksom inte hitta den där lilla, extra energin som behövdes. På kvällarna blev jag dessutom så trött att jag helt enkelt inte orkade släpa mig iväg till ett träningspass. Ett par förkylningsperioder inverkade också här under hösten och vintern.

Jag har dock inte velat släppa det här med träningen helt utan tycker att det är viktigt, och roligt, att dansa lite Zumba framförallt. I år har jag inte tränat några kvällar alls, men jag försöker få till en träning på förmiddagarna om lördagarna. Jag kan inte alla lördagar, men jag har ändå fått in några pass nu, vilket känns riktigt bra.

Förrförra helgen när jag tränade kändes det toppen! Hade inga problem att hänga med på Zumba Fitness-passets 60 minuter. Den här helgen som just passerade kändes det tyvärr inte lika bra. Jag har börjat på halsbränna då och då, det fick jag även på träningspasset. Riktigt jobbigt. Sen var inte orken riktigt där heller. Men, jag är trots det nöjd med mig själv, för jag kämpade vidare och genomförde hela passet. Ett nytt Zumbapass är inbokat tills på lördag. Jag hoppas då att jag kan få slippa halsbrännan och att jag har ork att hålla energin uppe genom hela passet! Behöver verkligen träningen också, för nu börjar jag känna att fördämningarna brister vad gäller onyttigheterna. Snart finns det ingen hejd på mig längre och suget efter onyttigheterna är nog starkare än min motståndskraft...