Morgonmänniska

Vissa människor är kvällsmänniskor. Det är inte jag. Jag är en typisk morgonmänniska. I princip så stämmer det in på mig att det jag inte får gjort under förmiddagen, det blir inte gjort. Detta är ganska tydligt nu när jag är föräldraledig. Så imorse, efter Modigs morgonamning tog jag mr D på en liten joggingtur när klockan var 7.10. Det var ingen lång runda. Jag var borta i drygt 25 minuter och sprang 2,5 km. Varje gång jag sprang förbi en bänk var jag tvungen att göra en övning där. Sprang förbi några bänkar så jag hann med 10 dips, 10x2 armhävningar och 10 lunges på vardera ben. Så totalt sprang jag förbi 4 parkbänkar. Sen ska ju mr D nosa och kissa lite här och där också, så turen är ju inte helt effektiv, men jag blev svettig och trött så nån nytta måste det ju ha gjort. Sen får jag väl erkänna att träningsvärken som fortfarande sitter i sedan fredagens joggingtur också säkerligen gjorde sitt till att tempot blev lite lugnare denna morgon.

Eftersom jag inte tog en sån lång runda hade jag tänkt testa Mamafitness när jag kom hem, men Modig hade vaknat då, så det var bara till att ta en light streching och en dusch, sen fick han lite mer mat. Får testa Mamafitness en annan dag.

Lite tankar kring morgonträning:
Det härligaste med att vara ute och träna så där på morgonen tycker jag är att världen runt omkring mig är så tyst och stilla. Oftast är det inte oväder på morgonen. Människor har inte börjat röra sig så mycket ute och inte heller så många bilar kör på vägarna. Luften är ren och fräsch efter en natts återhämtning. Med musik i öronen och en glad hund vid min sida mår jag tipp topp på dessa turer!

Inte samma mängder

Vissa dagar äter man ju onyttigheter. Så är det ju och så kommer det att förbli. Jag inser att jag aldrig helt kommer att sluta med dem. Att tänka något annat vore naivt av mig. I snart 34 år har jag varit en godisråtta och så kommer jag att förbli. Däremot har jag noterat en förändring i min konsumtion. När jag har såna dagar då jag äter onyttigheter så konsumerar jag betydligt mindre mängder än vad jag har gjort tidigare i livet. Det måste ändå vara ett gott tecken tycker jag! Idag till exempel. Till kvällens film åt vi av min hemgjorda nutellaglass (mums måste jag bara säga), sen tog vi fram lite smågodis i en mindre skål (också ovanligt, brukar ha stora, välfyllda skålar). Vi åt inte ens upp allt i skålen! Det var hälften kvar när filmen var slut och jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att äta mer nu! Konstig känsla för att vara jag. I vanliga fall äter jag och äter tills jag mår illa och skålen är slut. Är inte skålen slut äter jag lite till. Jag hoppas att detta kommer att kunna hålla i sig och att jag sedan kan tillskrivas måttlighet som en av mina dygder, haha!

Blogging istället för streching

Och jag mår som jag förtjänar... Ooooaaaaj, vad det gör ont när jag rör mig! Vilket man gör väldigt mycket när man har en liten 3-månaders bebis. Vikten av streching framgår väldigt tydligt för mig idag. Kanske i fortsättningen bör strecha och SEN blogga.

Under 70!

Vägde mig efter joggingturen, innan jag hoppade in i duschen. 69,9 kg! Första gången jag väger under 70 kg sedan Modig kom till världen! Det går åt rätt håll!

Äntligen! Hoppas jag...

Hade ett litet bråk med maken igår. Tog bland annat upp det här med min träning, att han kan träna när han vill utan att kolla vem som tar hand om Modig, men att jag inte kan det. Först kunde vi såklart inte prata med varandra knappt, som det brukar bli när man bråkar. Man pratar liksom förbi varandra. Men, efter en paus gick det bättre och min man är ju faktiskt en riktigt bra peppare som stödjer alla mina infall om att jag behöver och vill komma igång med träningen. Så nu på morgonen, efter att maken fått lite födelsedagssång och paket och Modig fått lite mat och ren blöja drog jag på mig träningskläderna, tog mr D i koppel och Spotify i lurarna och gav mig iväg.

Skulle lämna mr D hos svärmor över dagen, så jag sprang dit. Joggade i princip hela vägen (nästan 2,5 km). Sen på hemvägen blev det mer gång, men ändå en hel del jogging. Det känns riktigt bra! Är stolt över mig själv! Dessutom hade jag mycket mer ork än vad jag hade väntat mig, med tanke på att jag inte har sprungit på ett år, sedan innan jag blev sjuk. Det var så skönt också, att vara utomhus i den vackra morgonen, alldeles själv med mr D på asfalten med peppande musik i öronen. I början hade jag så mycket energi så jag liksom hoppade och skuttade fram. Mr D tyckte jag var helkul och hoppade och skuttade han med!

Är det nu jag har kommit igång igen? Äntligen! Jag hoppas verkligen det, för jag vill inte känna mig ful, fet och äcklig resten av livet. Blä! Det räcker med att jag har känt mig tjock konstant sedan jag gick på gymnasiet... Vad är det med tonårstiden förresten som sätter igång en sån obehaglig trend i ens tänkande? Nu måste jag bara klara av att tackla den andra svårigheten jag har också, att motstå onyttigheterna... Önska mig lycka till!

LCHF-müsli

Häromdagen tog jag och Modig tåget till min faster över dagen. När vi anlände bjöd dom på frukost. I yoghurten testade jag deras hemgjorda müsli. Den var så god att jag inte trodde jag skulle kunna sluta äta den! Ville såklart ha receptet som de hämtat ur en LCHF-kokbok. Idag har jag testat att göra den här hemma (se bilden), så imorgon bitti kan vi provsmaka resultatet. I princip är det en massa rostade nötter och frön smaksatt med kokosflingor, kanel och vaniljpulver (ej vanillinsocker).