Jag märker att jag mår bra av att röra på mig såhär efter mina operationer. Tarmarna rör på sig mer och det onda i lungorna har blivit bättre (hade/har slem längst ner som gör att det värker och hugger i lungorna), trots att jag inte har visslat så mycket i pipan som sjukgymnasten på sjukhuset gav mig. Idag kunde jag till exempel gäspa utan att det högg till i ryggen. Nice!
Idag har jag rört på mig mycket, men jag kan ju säga så mycket som att det går ju inte fort. Alls. Får säga till sambon att sakta ner ibland, för annars hinner jag inte med. Tror han glömmer bort då och då hur sakta jag går för tillfället. Var med sambon som behövde shoppa lite jobbkläder. Vi hittade tre skjortor på Dressman och två skjortor samt en skitsnygg cardigan på Jack & Jones. Han kommer bli så stilig så på nya jobbet! Och så behöver han inte oroa sig för att det inte finns något att ta på sig i garderoben när han ska klä sig på morgonen. Sen ska vi rensa ut lite såna skjortor som han aldrig använder istället, för att skapa utrymme för de nya kläderna. En sak som var bra i klädesaffärerna var att det fanns någonstans jag kunde sitta och ge mina smakråd när sambon provade kläder så att jag fick vila lite.
Efter det åkte vi till veterinären och köpte hundmat. Jag kan ju inte bära 12-kilossäckar nu precis, så sambon var tvungen att följa med. Så passade vi på att storhandla på ICA Maxi när vi ändå var i närheten. Det fick stackars sambon också bära. Går ju inte med uppskuren mage. Kan ju knappt öppna dörrar som ger motstånd heller. Det var mysigt att lulla runt på ICA och handla tillsammans. Jag tror sambon har lite mer överseende med att det tar tid nu också när jag mår dåligt, för han blev inte alls jäktad av att det tog tid, såsom han kan bli när jag strosar omkring på ICA i vanliga fall.
Vi har haft en himla mysig eftermiddag tillsammans faktiskt. Jag blev trött efteråt, men jag tror att det är bra för min återhämtning efter operationerna att röra mig mer och mer. För varje dag som går rör jag mig lite mer än föregående och det tycker jag är toppen! Det går absolut framåt!
lördag 17 september 2011
iFORM
Den 30 augusti kl 18 gick loppet av stapeln. Jag var anmäld tillsammans med 7 andra tjejer uppdelade i två lag och hade bestämt mig för att springa milen. Vad gjorde jag istället? Låg på sjukhus med nyopererad, brusten blindtarm. Jaha, så gick det med det loppet och med den utmaningen. Tjohej, roligare kunde jag ju ha haft det. Min vän N var dock så snäll att hon hämtade ut mitt startnummer och alla grejer som man fick med i anmälningsavgiften, så lite får jag ut av loppet i alla fall.
Fortsatt viktnedgång
Dagens vikt: 62,2 kg. Det vill säga en viktnedgång på 0,5 kg sedan igår. Det är bra, för min svullna mage försvinner lite mer för varje dag som går, men var ska viktraset sluta? Ingen som vet, ingen som vet?
Det kliar och kliar på min mage. Gott tecken, det läker. Men ack så jobbigt. Försöker klia tillbaka lite försiktigt runtom.
Tankar kring motion. Det kommer nog att dröja ett bra tag tills jag kan börja motionera igen skulle jag tro. Får kanske börja med att cykla lite försiktigt om nån vecka eller två?
Tankar kring kost. Än så länge har jag inte något sug efter onyttigheter. Hoppas det håller i sig så att jag kan behålla den vikten jag landar på, men på ett hälsosamt sätt. Just nu är jag sugen på vattenmelon efter ett blogginlägg jag nyss läste. Har vi inte hemma, nej. Bara jag som gillar i det här huset.
Det kliar och kliar på min mage. Gott tecken, det läker. Men ack så jobbigt. Försöker klia tillbaka lite försiktigt runtom.
Tankar kring motion. Det kommer nog att dröja ett bra tag tills jag kan börja motionera igen skulle jag tro. Får kanske börja med att cykla lite försiktigt om nån vecka eller två?
Tankar kring kost. Än så länge har jag inte något sug efter onyttigheter. Hoppas det håller i sig så att jag kan behålla den vikten jag landar på, men på ett hälsosamt sätt. Just nu är jag sugen på vattenmelon efter ett blogginlägg jag nyss läste. Har vi inte hemma, nej. Bara jag som gillar i det här huset.
Rasar i vikt
Nu kan man ju tänka att detta borde göra mig superlycklig, det är ju precis det här jag vill och jag närmar mig min målvikt för varje dag som går. Men viktraset sker av helt fel anledning. Jag ska förklara...
Jag har varit inlagd på sjukhus i 16 dagar (därav mina ganska tysta bloggar). Kom hem i onsdags eftermiddag. Jag opererades först för brusten blindtarm och sen fick de gå in igen eftersom tarmen inte ville komma igång som den skulle. Det har varit en riktigt jobbig tid måste jag erkänna. Efter första operationen när jag väl fick börja äta var varje tugga ett motstånd. Sen var jag fastande i ca 3 dagar med sond ner i magen i förhoppningen om att tarmfunktionen skulle komma igång igen. Men icke. Sen efter andra operationen, när sonden väl var borttagen, fick jag börja med flytande föda i några dagar innan jag fick börja äta om vanligt. Men då gick det ju inte att äta som vanligt. Orkade inte med någonting nästan. Kämpar fortfarande med att få i mig mat i större mängd. För varje dag blir det lite lättare att orka med lite mer. Försöker äta lite och oftare för att få i mig tillräckligt. Det är såklart lättare att åstadkomma hemma också eftersom maten är supergod här hemma, till skillnad från sjukhusmaten som inte har mycket att komma med tyvärr.
Just nu lullar jag omkring hemma i huset och försöker återhämta mig. Är sjukskriven en tid till. Blir bortskämd av svärmor som idag lagade pannkakor när jag sa att jag var sugen på det. Har ont. Såren på magen kliar av att de läker, men för varje dag känns det lite bättre och jag orkar lite mer.
Tillbaka till vikten då. När jag kom in på sjukhuset vägde jag drygt 67 kg skulle jag tro, om jag tänker på den senaste vägningen jag gjorde innan dess. Idag när jag ställde mig på vågen vägde jag 62,7 kg. Igår vägde jag 63,4 kg. Viktminskningen har såklart att göra med att jag inte har ätit som vanligt och att musklerna har försvunnit en hel del kan jag tänka mig. Magen är just nu ganska uppsvälld av allt som har hänt med den, men för varje dag med tarmfunktion minskar den litegrann i omfång. När den var som värst på sjukhuset var jag uppsvälld som en spärrballong med för mycket luft. Det kändes som om jag skulle spricka vilken sekund som helst. Mycket obehaglig känsla.
Viktraset får mig att se konstig
/DET HÄR BLOGGINLÄGGET VAR LÄNGRE IGÅR OCH BLEV PUBLICERAT, MEN TYDLIGEN INTE LÄNGRE IDAG. AVSKYR NÄR BLOGGER KRÅNGLAR. NI FÅR TA DET SOM DET ÄR, HALVFÄRDIGT.
Jag har varit inlagd på sjukhus i 16 dagar (därav mina ganska tysta bloggar). Kom hem i onsdags eftermiddag. Jag opererades först för brusten blindtarm och sen fick de gå in igen eftersom tarmen inte ville komma igång som den skulle. Det har varit en riktigt jobbig tid måste jag erkänna. Efter första operationen när jag väl fick börja äta var varje tugga ett motstånd. Sen var jag fastande i ca 3 dagar med sond ner i magen i förhoppningen om att tarmfunktionen skulle komma igång igen. Men icke. Sen efter andra operationen, när sonden väl var borttagen, fick jag börja med flytande föda i några dagar innan jag fick börja äta om vanligt. Men då gick det ju inte att äta som vanligt. Orkade inte med någonting nästan. Kämpar fortfarande med att få i mig mat i större mängd. För varje dag blir det lite lättare att orka med lite mer. Försöker äta lite och oftare för att få i mig tillräckligt. Det är såklart lättare att åstadkomma hemma också eftersom maten är supergod här hemma, till skillnad från sjukhusmaten som inte har mycket att komma med tyvärr.
Just nu lullar jag omkring hemma i huset och försöker återhämta mig. Är sjukskriven en tid till. Blir bortskämd av svärmor som idag lagade pannkakor när jag sa att jag var sugen på det. Har ont. Såren på magen kliar av att de läker, men för varje dag känns det lite bättre och jag orkar lite mer.
Tillbaka till vikten då. När jag kom in på sjukhuset vägde jag drygt 67 kg skulle jag tro, om jag tänker på den senaste vägningen jag gjorde innan dess. Idag när jag ställde mig på vågen vägde jag 62,7 kg. Igår vägde jag 63,4 kg. Viktminskningen har såklart att göra med att jag inte har ätit som vanligt och att musklerna har försvunnit en hel del kan jag tänka mig. Magen är just nu ganska uppsvälld av allt som har hänt med den, men för varje dag med tarmfunktion minskar den litegrann i omfång. När den var som värst på sjukhuset var jag uppsvälld som en spärrballong med för mycket luft. Det kändes som om jag skulle spricka vilken sekund som helst. Mycket obehaglig känsla.
Viktraset får mig att se konstig
/DET HÄR BLOGGINLÄGGET VAR LÄNGRE IGÅR OCH BLEV PUBLICERAT, MEN TYDLIGEN INTE LÄNGRE IDAG. AVSKYR NÄR BLOGGER KRÅNGLAR. NI FÅR TA DET SOM DET ÄR, HALVFÄRDIGT.
måndag 12 september 2011
Att hälosamt gå ner i vikt
I den här bloggen får man ju följa mina försök att på ett hälsosamt sätt gå ner i vikt och den resan har ju både sina med- och motgångar. Många gånger under livet har tankarna gått till quick fix-metoder, det vill säga bantning. Men dessa tankar har aldrig riktigt tagit fäste i mig. Ska jag gå ner i vikt vill jag ju att det ska vara på ett bra sätt för kroppen och för optimala möjligheter att sedan bibehålla min viktnedgång. Det ryktet har ju inte direkt bantning. Däremot GI-metoden har jag varit lite nyfiken på. Har en farbror som gick ner massor i vikt genom den metoden för flera år sedan och som fortfarande behåller en hälsosam vikt.
Kunde inte så mycket om GI-metoden egentligen. Har alltid tänkt att man typ ska äta en massa kött med sallad till och att jag inte skulle klara det för att jag behöver kolhydraterna för mättnadskänslan. Men efter att ha läst på lite om det inser jag att det är mer till metoden än rött kött och inga kolhydrater.
Det handlar inte om en förändring i ens diet, det verkar snarare handla om en förändrad helhetssyn på livet som inkluderar kosten. En livsstilsförändring helt enkelt där man behöver tänka på stressnivå, sömn, motion och såklart kost där mycket protein och långsamma kolhydrater i mindre mängd förespråkas. På så sätt verkar det vara en metod efter min egen smak. Väljer man att ge sig på GI-metoden tror jag dock att man ska läsa in sig en hel del på den så man förstår hur den fungerar och så att man kan få ut det bästa möjliga resultatet av sina ansträngningar. Plus att man tar med sig att det är en livsstilsförändring för hälsa och inte bara en tillfällig diet för viktnedgång.
Kunde inte så mycket om GI-metoden egentligen. Har alltid tänkt att man typ ska äta en massa kött med sallad till och att jag inte skulle klara det för att jag behöver kolhydraterna för mättnadskänslan. Men efter att ha läst på lite om det inser jag att det är mer till metoden än rött kött och inga kolhydrater.
Det handlar inte om en förändring i ens diet, det verkar snarare handla om en förändrad helhetssyn på livet som inkluderar kosten. En livsstilsförändring helt enkelt där man behöver tänka på stressnivå, sömn, motion och såklart kost där mycket protein och långsamma kolhydrater i mindre mängd förespråkas. På så sätt verkar det vara en metod efter min egen smak. Väljer man att ge sig på GI-metoden tror jag dock att man ska läsa in sig en hel del på den så man förstår hur den fungerar och så att man kan få ut det bästa möjliga resultatet av sina ansträngningar. Plus att man tar med sig att det är en livsstilsförändring för hälsa och inte bara en tillfällig diet för viktnedgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)