Rasar i vikt

Nu kan man ju tänka att detta borde göra mig superlycklig, det är ju precis det här jag vill och jag närmar mig min målvikt för varje dag som går. Men viktraset sker av helt fel anledning. Jag ska förklara...

Jag har varit inlagd på sjukhus i 16 dagar (därav mina ganska tysta bloggar). Kom hem i onsdags eftermiddag. Jag opererades först för brusten blindtarm och sen fick de gå in igen eftersom tarmen inte ville komma igång som den skulle. Det har varit en riktigt jobbig tid måste jag erkänna. Efter första operationen när jag väl fick börja äta var varje tugga ett motstånd. Sen var jag fastande i ca 3 dagar med sond ner i magen i förhoppningen om att tarmfunktionen skulle komma igång igen. Men icke. Sen efter andra operationen, när sonden väl var borttagen, fick jag börja med flytande föda i några dagar innan jag fick börja äta om vanligt. Men då gick det ju inte att äta som vanligt. Orkade inte med någonting nästan. Kämpar fortfarande med att få i mig mat i större mängd. För varje dag blir det lite lättare att orka med lite mer. Försöker äta lite och oftare för att få i mig tillräckligt. Det är såklart lättare att åstadkomma hemma också eftersom maten är supergod här hemma, till skillnad från sjukhusmaten som inte har mycket att komma med tyvärr.

Just nu lullar jag omkring hemma i huset och försöker återhämta mig. Är sjukskriven en tid till. Blir bortskämd av svärmor som idag lagade pannkakor när jag sa att jag var sugen på det. Har ont. Såren på magen kliar av att de läker, men för varje dag känns det lite bättre och jag orkar lite mer.

Tillbaka till vikten då. När jag kom in på sjukhuset vägde jag drygt 67 kg skulle jag tro, om jag tänker på den senaste vägningen jag gjorde innan dess. Idag när jag ställde mig på vågen vägde jag 62,7 kg. Igår vägde jag 63,4 kg. Viktminskningen har såklart att göra med att jag inte har ätit som vanligt och att musklerna har försvunnit en hel del kan jag tänka mig. Magen är just nu ganska uppsvälld av allt som har hänt med den, men för varje dag med tarmfunktion minskar den litegrann i omfång. När den var som värst på sjukhuset var jag uppsvälld som en spärrballong med för mycket luft. Det kändes som om jag skulle spricka vilken sekund som helst. Mycket obehaglig känsla.

Viktraset får mig att se konstig
/DET HÄR BLOGGINLÄGGET VAR LÄNGRE IGÅR OCH BLEV PUBLICERAT, MEN TYDLIGEN INTE LÄNGRE IDAG. AVSKYR NÄR BLOGGER KRÅNGLAR. NI FÅR TA DET SOM DET ÄR, HALVFÄRDIGT.