Sjuk på riktigt...

Usch, nu är stunden här. Jag är faktiskt sjuk och kan inte längre ignorera faktum. Ingen träning... Brutus har fritt spelrum att attackera min självömkan, smula min självdisciplin sönder och samman. Men jag kommer inte att ge upp! Jag kommer att kämpa mot min svurna fiende!

Vill inte

Här precis gurglat saltvatten för att farbror J säger det är bra, ätit ett mumsigt päron med keso för att man ju ska äta mellanmål, samt hällt i mig en halvliter med vatten för att sambon säger det är bra. Allt i ett desperat försök att behålla hälsan! Saltvatten ska ta död på bakterierna i halsen, vattnet ska göra så att jag kissar ut alla sjukdomsbakterier. Frukten med keso är en strävan mot en lite mindre Sara framöver. Suck, nu vill jag vila, men nehej då måste jag först göra nr 1, sen vill väl sambon ha hjälp med tvätten och sist men inte minst ska den här sjuka, lite för stora Sara åka till jobbet. Usch då, så mycket jag kan tycka synd om mig själv... Skapar jag tråksår i ögonen på er nu, mina kära läsare?

Published with Blogger-droid v1.6.8

Mer sol, mindre hälsa

Den lediga dagen lider mot sitt slut, för om drygt en timme måste jag åka och jobba... Under den tid som har gått sedan jag vaknade har vädret förbättrats avsevärt från envist duggregn, till grått och trist, till solglimtar och nu strålande sol. Min hälsa har däremot gått åt andra hållet. Från lite ont i halsen, till tjock i huvudet, till täppt i näsan, huvudvärk och proppfullt i huvudet. Blä, jag känner mig inte på topp alls! Vill stanna kvar på soffan och se en film, inte åka och jobba i 8 timmar. Vill slumra på min soffa och fortsätta tycka synd om mig (stackars lilla Sara som är sjuk, buhuhu) och inte låtsas var pigg och alert till kl 2 inatt för att sen köra bil hem helt astrött. Usch. Nu är jag riktigt klagig, det märker jag. Men jag får bara in luft ordentligt genom min ena näsborre och snart kommer jag att behöva snyta mig, jag bara känner det på mig...

Nu ska jag ta en frukt med keso och fortsätta tycka att livet är hårt för att jag måste åka till jobbet och jag som inte ens har inte hunnit med att vila mellan långpromenaden, allt tvättande och allt mekande med bloggarna...

Promenad istället för träning

Ok. Nu försöker jag lyssna på min hals som säger "aj, ont" till mig. Planen var ju egentligen att löpträna intervaller med sambo och vovve på morgonen, men det satte halsen stopp för. Jag behöver ju inte utmana ödet. Istället beslöt vi oss för att ta en lång promenad istället för att kompensera. Vi var ute i nästan 2,5 timme. Det blev totalt 11,52 km enligt min Runkeeper PRO! Trodde inte det skulle bli så långt, men är glad att vi spräckte milen! Benen som kändes tröga från början är trötta nu, men det känns skönt. Jag har inte fått svettats för mödan, men jag känner ändå av att jag har gjort något. Nu känns det som att jag hade kunnat somna, för ögonlocken är tunga och huvudet känns proppat med nånting. Mår inte helt på topp och ska försöka att inte ignorera den känslan under dagen. Behöver piggna till eftersom jag jobbar ikväll/natt.

Gott i filen

Jag har bloggat flera gånger om vad jag brukar äta till frukost, dagens viktigaste mål som man säger. Jag brukar ofta (nästan alltid) mikra frysta bär (föredrar hallon och björnbär) som jag har i min fil (funkar även i yoghurt) tillsammans med diverse frön. Idag var björnbären slut och det fanns bara lite hallon kvar, så jag lade till lite frusen mango bland mina hallon och stoppade i mikron. Mango var jättegott att ha i filen, kommer att ha det flera gånger! Rekommenderas!

April, april

Någon med mig skämta aprillo! Kanske har jag inte ont i halsen, kanske är det bara min kropp som skämtar med mig? ;)

Halsont igen...

Attans också... Jag som hade tänkt springa nu på morgonen med sambon och mr D. Hur ska jag göra nu? Ska jag ignorera halsontet och hoppas att jag inbillar mig, att det går över? Eller ska jag erkänna för mig själv att jag faktiskt hade ont i halsen redan igår kväll, att det inte var länge sen jag hade ont i halsen senast och att jag antagligen går och bär på nån envis bakterie eller nåt som inte riktigt vill ge med sig? Men jag vill fortfarande få in någon typ av träning idag. Det känns viktigt. Rådfråga sambon kanske?

Sambon avrådde direkt. Hintade att jag borde låta bli springet... Ute är det fortfarande grått och trist och ett envist, duggande regn faller från himlen. Långpromenad får det nog bli. En rejäl sådan. Det blir att gräva fram regnkläderna i garderoben och ta på fleecetröjan under så att jag inte blir för kall. Jag vill inte bli sjuk, men kanske går det i det långa loppet inte att undvika?

Jag vet att jag har skrivit om det förut och jag säger det igen. Att bli sjuk, att inte ha möjligheten att träna pga det blir den största utmaningen jag har mött sedan jag kom igång med min träning. Vid ett sådant hinder har jag fallit mången gång tidigare. Sjukdom är det hinder jag fruktar mest. Mer än sötsuget och Brutus försök att fålla mig in i lathet igen...