Nästan valkfritt

Inte så bulkigt som det brukar vara. Skärpet sitter t.o.m. lite löst på innersta hålet. När jag köpte det var det tvärtom.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ångrar mig

Idag är det en vecka sedan jag vägde mig sist. Rådbråkade min hjärna om huruvida jag skulle ställa mig på vågen idag eller inte. Osäkerheten var stor. Kanske pga att jag har svårt att tro att jag kommer att kunna gå ner mer i vikt än vad jag redan har gjort. Logiskt sett så vet jag såklart att möjligheten finns där, men känslomässigt så tror jag inte på det. I alla fall, funderandet fram och tillbaka fick mig såklart att ställa mig på vågen, vilket jag ångrar. Vid osäkerhet, hoppa över det du funderar på att göra är något som jag kommer att försöka ta till mig inför framtiden, för såklart blev jag besviken på det vågen sa till mig:

66,5 kg

En uppgång på 200 g som innebär att jag inte längre har gått ner den jämna och fina siffran 7 kg, utan bara 6,8 kg. Typiskt! Varför kunde jag inte bara låta bli att ställa mig på vågen ett tag till?! Vad dum jag är!

Instinkten segrade

Kände mig smal imorse (kanske beroende på att jag var tvungen att jobba över igår kväll och min kvällsmat var en banan och mitt kvällsfika var ett äpple, men ändock). Min instinkt sa till mig att ställa mig på vågen och kolla av läget, så det gjorde jag.

Vikt: 66,3 kg

Det är en minskning på 1 kg sedan jag vägde mig sist, vilket var i lördags. Totalt är det en minskning på 7 kg. Sedan januari är det den lägsta vikt jag har uppnått hittills. Nu har jag ca 6 kg kvar tills jag har nått mitt viktmål.

Det jag kan känna är att jag har tappat träningsmässigt. Det är ingen rutin längre och jag känner att jag är på väg tillbaka till den jag var förut, den som inte tränar alls. Inte bra. Kostmässigt funkar det ganska bra. Efter Vår Ruset åt jag lite onyttigt som fanns i lagkassen, i tisdags åt jag det lilla godis man fick på Vår Ruset (3 fiskar och 1 Lindt-kula) + 2 bitar mörk choklad med blåbär. Igår blev jag sjukt sugen på en halv kexchoklad blåbär som låg och skräpade på kontoret, men jag lät den vara efter mycket om och men. Kosten tror jag faktiskt att jag kan fixa, det gäller att få i mig mellanmålen så att jag inte blir så himla hungrig bara. Har funkat rätt så bra faktiskt när jag tar med mig frukt till jobb.

Support

Sån härlig respons jag har fått på mitt deltagande i Vår Ruset, både innan och efter loppet! Här, på fejjan, via sms, under själva loppet! Det värmer mitt hjärta när jag läser alla kommentarer, lyckönskningar och gratulationer! Tack allihop för att ni bryr er! Kramar :)

Vår Ruset 2011

Nu har jag gjort det, mitt premiärlopp, något som jag inte för mitt liv trodde att jag någonsin skulle ge mig i kast med! Jag överlevde. Jag inte bara överlevde, jag briljerade! Fick ett resultat som var långt över förväntan och när jag såg målklockan spred sig ett leende över mina läppar som fortfarande inte riktigt har gett sig! Första reaktionen: Ser jag fel? Men nej, det gjorde jag inte. Sambon sprang efter mig på upploppet och fotade målklockan 1 sekund efter min målgång. Är ni nyfikna nu? Hehe, ni får vänta lite längre...

Mitt lag hade samlats hos S som bor jättenära start och målgång, så vi satt i porten och väntade medan vädergudarna kom över sin värsta leklusta (ösregn och t.o.m. hagel). När vi väl gick dit (15 min före start) regnade det bara litegrann, sen efter en stund blev det uppehåll och solen kikade fram mellan molnen. Det var sjukt många som deltog! Massor, massor med kvinnor som stod och hoppade i kylan. Peter Siepen och två Friskis-tjejer försökte värma upp oss, men det var trångt. Man stod mest och hoppade. Nervositeten hos mig var hög, men gav en bra kick. Vi såg till att vi var långt framme och kom iväg med första släppet. Jag fick ovanligt nog en bra start (tävlingsinstinkten tog vid). Sedan höll jag en ganska bra fart rätt så länge. Det som gjorde att jag presterade var väl flera saker, men bland annat att man liksom drogs med av alla andra. När jag kom in på tredje kilometern kände jag att andningen var lite jobbig. Jag andades alldeles för grunt och blev lite orolig att jag inte skulle klara det, utan att jag skulle få andnöd som jag fick i fredags under träningen. Jag kämpade vidare, men farten tog rejäl stryk. Tänkte ett tag att det här gör jag aldrig om. Det kändes som att alla bara sprang om mig hela tiden, men så struntade jag i det. Tänkte att bara jag tar mig runt. Tänkte på min andning, lugn, regelbunden andning med hela lungorna. Ignorerade alla människor runt omkring, alla distraktioner och fokuserade bara på att ta mig framåt, ta mig runt. Ignorerade värken i mellangärdet. Struntade i dryckesstationen, det skulle bara slösa min tid. Dricka kunde jag göra sen. Väl inne på sista kilometern tänkte jag att jag kanske borde öka, men jag hade det inte i mig utan fortsatte i samma takt och sparade mig till slutspurten som jag hade planerat hela tiden. I sista svängen innan upploppet stod sambon och svärmor och hejade på mig! Vilken lycka att se dem! Det stärkte och gav mig kraft att öka något på farten. På upploppet såg jag målklockan! Chockad, misstrogen, men otroligt glad över vad där stod gav det mig krafter att faktiskt dra den där planerade spurten ur mig. Jag sträckte ut mina steg och satte av!


Mitt mål var att slå träningstiden från i lördags då jag och N testade rundan. N's mål har hela tiden varit att klara det under 30 min.

Måltiden: 28.39 minuter!!!

En förbättring med 4.21 min sedan träningen på rundan i lördags! Är det sant? Kan det vara sant? Sprang jag på under 30 min? Ja, det gjorde jag och jag är så sjukt stolt över mig själv! Har aldrig sprungit så snabbt innan! Gissa om jag var lycklig efteråt!!! Efter att ha plockat på oss lite grejer i goodiebags gick laget tillbaka till S och delade på vårt lags kasse med mat. Myspys och många skratt!

Jag var snabbast i mitt lag. N kom tvåa på 29.57 min. Vi klarade våra mål! Nu vill jag planera och öva upp mig inför nästa lopp. Diskussionerna går höga i laget. Men den gången vill jag utmana mig än mer. Nu har jag klarat mina 5 km. Nu vill jag ge mig på milen. Mål: att ta mig runt.

Dagen D

Idag är dagen för Vår Ruset här i Malmö! Är lite nervös tror jag eftersom jag aldrig har gjort nånting sånt här innan, men kommer säkerligen att glömma bort att det är idag det gäller när jag anländer till jobb, för då har jag asmycket att göra. Huvudsaken är att jag kommer ihåg det när jag kommer hem! Hämtade min nummerlapp på MAI:s kontor i fredags, eftersom jag inte hade fått den i mitt kuvert. Ska få min lagtröja av N i eftermiddag när laget ska samlas hos S, som bor nära starten. Sambon och svärmor planerar att komma och skrika Heja, heja! åt mig när jag springer. Mysigt! Som det ser ut nu när jag tittar ut så skiner solen, men jag har hört att vädret inte ska vara lika strålande som det har varit den senaste veckan (minus igår då det regnade och blåste), men förhoppningsvis har vädergubbarna fel. Jag vill ha sol och vackert väder på min loppdebut! I lördags sprang jag rundan på 33.18 min, nu hoppas jag på att kunna slå det idag då det gäller. Heja mig! :D

Imorgon är det dags

Efter löpträning två dagar i rad har jag skapat träningsvärk, speciellt i låren. Imorgon kl 18.30 är det dags! Mitt första lopp - Vår Ruset! Idag är det dock vilodag och vi ska åka och hälsa på min mamma om en liten, liten stund. Inte bara det, vi ska besöka en kull rottweilervalpar också! Yeeeeey!