Vårruset 2013

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till årets Vårrus och jag var faktiskt även lite taggad. Då. Sen i samband med att träningslusten försvann så förlorade jag även lusten till att springa Vårruset. Så har det känts ett tag nu. Idag när jag kom hem från jobbet ville jag egentligen bara stanna hemma och mysa med familjen, inte bege mig iväg igen. Men, det var bara att åka. Tog bussen in för att slippa en massa jobbig trafik och leta obefintliga parkeringsplatser.

Många som väntade på starten.

Träffade mitt lag en stund innan. Sen gick vi i samlad tropp till startlinjen. Friskis och Svettis var i full gång med uppvärmningen. Två käcka tjejer stod på ett podium och gjorde överdrivna rörelser. Var lite blasé över hela grejen och hängde med sådär lite halvt. Sen närmade sig starten. Min vän N sa, ska vi inte jogga lite när det andra släppet fick börja röra på sig. Jovisst, lite kunde vi väl jogga då. Så sa hon när vi närmade oss startlinjen. Ska vi inte jogga sådär lite sakta. Ok då, sa jag.

Tiden enligt Runkeeper
minus 11 sekunder.

Resultat: Jag joggade mig igenom alla 5 kilometerna utan ett enda gångsteg. Det gick på ren envishet även om det definitivt inte gick fort. När man väl har kommit en bit så går det ju inte att ge upp heller. Det var egentligen bara i början och när slutet närmade sig som det kändes som jobbigast, sträckan däremellan gick liksom på rutin på något sätt. Kroppen bara upprepade samma rörelser om och om igen. Visst var jag trött, men jag bara fortsatte, samma rörelser, samma rörelser i en monoton takt. Men oj vad varm jag blev! Hade ju klätt mig efter tanken att jag skulle gå hela rundan. Fick till en riktigt bra spurt på slutet faktiskt, en sån riktigt skön och snabb spurt. Dock med lite andningssvårigheter de sista ca 20 metrarna. Ignorerade det och fortsatte. Andas ut kunde jag höra efter mållinjen. Målklockan stod på 40:28 när jag gick i mål och vi var ju i andra släppet, så det blev något snabbare tid. Min vän N kom in 11 sekunder efter mig och hennes Runkeeper hade en tid på 37 minuter exakt. Det betyder att min tid var 11 sekunder snabbare, det vill säga 36:49 minuter.

Många trötta tjejer efter mållinjen.

Nu efteråt känns det bra och jag är nöjd med min insats eftersom den var över förväntan utifrån min mindset innan loppet. Det blev inte en lika bra tid som för två år sedan, men det tycker jag inte gör någonting. Imorgon blir det nog jobbigt för mig dock, för mitt i alla uppståndelsen blev det ingen streching av. Jaja, den dagen den sorgen. Ikväll kan jag gå och lägga mig med en känsla av att ha klarat av något!

Medaljen!

Tappat träningslusten

Nu är jag på botten, det finns ingen träningslust eller glädje inför träningen kvar i mig för tillfället. Förra veckans misslyckande var bara början. Så känns det. Nästa veckas Vårrus blir nog i promenadtakt för mig. Räknar inte med att träna någonting den här veckan, förutom lite pausgympa på jobbet. Jag känner mig som en dålig människa totalt utan disciplin. Ja, vad mer kan jag säga? Det är där jag är nu. Inte direkt oväntat om man tittar tillbaka på hur det brukar gå med min träning. Denna gång var inte annorlunda. Tycker inte det är lönt, för jag märker ingen skillnad. Japp, så ligger det till. Så vet ni det.

15 veckor

Så länge höll jag mitt nyårslöfte.  15 veckor. Har noll motivation att träna. Ser ingen skillnad trots att jag har ändrat mina onyttighetsvanor och börjat träna. Är på god väg att ge upp känns det som. Åtminstone vad gäller träningen. Hur kunde jag gå och inbilla mig att jag skulle klara hela året? Jag är ju dummare än tåget. Vet inte hur jag kommer att hantera detta nederlag, men jag gissar att det inte blir så himla mycket mer träna av för min del.

Återinvigning

Har inte tränat på hela veckan och så igår kväll när vi skulle kolla på en film kom jag på att om jag inte tränade så skulle jag inte klara av att träna två gånger den här veckan. Så under början av filmen gjorde jag några omgångar situps, pushups och benlyft från soffan. Skämdes lite för mitt dåliga engagemang, men sa till maken att det visst gills.

Men skammen förde något gott med sig, för idag återinvigde jag min crosstrainer. Den har jag inte använt sedan jag var gravid, och då använde jag den nog bara en gång. För att ge lite tidsperspektiv. Modig fyller 1 år nästa vecka och fram tills igår då jag grävde fram den har crosstrainern varit ett bra avlastningsställe.

Modig hade somnat i vagnen när vi var ute på långprommis på morgonen med Allvädershunden. Så min deal med mig själv var att antingen skulle jag träna tills Modig vaknade, eller i alla fall i 30 minuter. Det blev 30 minuter och svetten rann. Den insatsen gjorde mig mer nöjd med mig själv än träningsinsatsen igår kan man ju minst sagt säga.

Fjorton veckor

Japp, nu har det gått 14 veckor av nyårslöftet. Och ja, det är fortfarande intakt. För min del. Den här veckan har vi faktiskt tränat 2 gånger både maken och jag. Jag är inte supernöjd med min insats, men det var en sån vecka. Sparade träningen till helgen, dum som jag är. På lördagen blev det 15 minuter med olika övningar, bland annat med lite vikter. Idag, söndag, har vi varit iväg hela familjen på en cykeltur. Det är nämligen så att vi köpte cykelbarnstol till Modig igår, samt 3 cykelhjälmar (man får ju som förälder föregå med gott exempel). Så vi satte Modig i stolen och tog Allvädershunden i koppel och cyklade iväg. Vädret var helt ok och det var riktigt skönt att komma ut. Så, som ni förstår, cykelturen har kvalat in som träningstillfälle nummer två. Imorgon börjar vecka 15, en ny träningsvecka och jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till inspirationen och motivationen igen.

Påskens frosseri

En storhelg lider mot sitt slut. En helg då jag har fått äta onyttigt trots att det inte är lördag. Ja. Jag har utnyttjat tillfället. Ja. Jag har tryckt i mig godis, choklad, chips, kakor och bullar, samt druckit lite läsk. Ja. Jag känner mig uppblåst och äcklig. Ja. Jag tycker det har varit onödigt. Ja. Nu ska det faktiskt bli skönt att återgå till vardagen då jag inte får trycka i mig sånt hela tiden.

Cykeltur i solen

Veckans andra träningspass blev en cykeltur i solskenet. Riktigt skönt. Tänkte att jag inte behöver ta ut mig så mycket utan att jag ska njuta av det hela bara. Men, nu vet jag varför jag inte gillar att cykla i vardagen. Jag blir ju så sjukt svettig! Det var jobbigt, fastän jag inte cyklade mitt allra värsta på min gamla damcykel. Resultat: 9,13 km på 36:07 min med en genomsnittsfart på 3:57 min/km. Runkeeper säger att jag inte brände så många kalorier (201 st), men jag tycker ändå att det måste ha tagit något, för annars hade jag väl inte svettats så som jag gjorde?

Tänkte på en sak när jag cyklade. Vi måste verkligen införskaffa cykelsadel till Modig så att vi kan bege oss ut på cykel hela familjen samtidigt. Jag tror han kommer att älska att cykla, för han gillar fart och fläkt. Precis som mamma och pappa. Hoppas i smyg på att han även kommer att gilla höga höjder, som mamma. För då kan vi hitta på såna grejer när han blir äldre, för pappa är höjdrädd och inte alls sugen på sånt som att flyga helikopter och åka luftballong.

Tillbaka till dagens träningspass och min träning överlag. Efter dagens cykeltur har jag klarat av 13 veckor av nyårslöftets 52. Det innebär att jag har klarat av 25% av nyårslöftet nu! Yeay! Maken failade den här veckan, för han har bara tränat 1 gång. Men, jag har inte failat nån vecka hittills och det är jag faktiskt lite stolt över! Go, Sara, go! :D