Vikt: Ingen aning och vill inte veta
Vad hände? Det gick bra i två dagar, tre dagar kanske, sen föll det som ett korthus i vinden. Varför gör jag alltid så? Varför saboterar jag konstant för mig själv? Äter en massa skräp och för mig själv närmare fetma-helvetet där jag misstänker att jag inte direkt kommer att må bättre! Inte får att jag mår tip top idag heller...
Vad är det livet egentligen går ut på? Jag skulle tro att det går ut på att leva ett bra liv, ett lyckligt liv, tillsammans med dem man älskar. Att må bra i sig själv. Att trivas med sig själv och det man gör. Hade du frågat min pappa, så hade han sagt att livet går ut på att föröka sig. Han har ju en poäng där, men det är ju så mycket mer. Nu ska jag inte ljuga, min biologiska klocka tickar. Eller, nu ljuger jag ju faktiskt ändå. Den är ställd på alarm och jag känner att jag har snoozat tillräckligt länge nu. Det är verkligen dags att gå upp, men i just denna fråga är det ju positivt om man är två om den saken. För tillfället är inte läget sådant, min sambo vill inte alls försöka få barn som läget är nu. Jag blir ju inte yngre heller, känner hur tiden rinner som sand genom mina fingrar. Fort, fort går det och jag hinner liksom inte fånga sanden innan den är borta ur min hand.
Så vad ska jag göra? Måste försöka få tillbaka min mojo. Måste försöka känna mig stark och åtråvärd igen. Dvs jag måste börja ta hand om Sara, lyssna till Saras inre röst. Inte ge vika för mina begär, eller min nedstämdhet. Måndag imorgon. Dags att ta tag i livet, igen, med nya friska tag! Håll tummarna för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna tips, råd och tankar! Jag blir så glad för dina kommentarer! :D