Jag ville ge upp, lägga mig ner och låta begäret och lättjan styra. Men sambon sa nej och var envis. Tillslut drog jag på mig mina rollerblades och han tog cykeln, sen begav vi oss ut på en tur. Min attityd var totalt negativ och jag bara gnällde hela tiden. Till en början. Sambon gav mig utrymme, antagligen för att han hade tröttnat på mig. Det var dock vad jag behövde. Att susa fram (typ) rensade hjärnan och när vi väl kom hem igen, ca 8 km senare, var jag glad och tackade min älskling för att han inte gav upp trots mina protester, för han visste vad jag behövde!
PS. Ett tips - ha inte korta strumpor i rollerblades. Då får man skavsår... :(
Published with Blogger-droid v1.7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna tips, råd och tankar! Jag blir så glad för dina kommentarer! :D