När jag ser mig själv på bilder eller i spegeln så är det inte jag som står där. Jag vet att det är så som jag ser ut och att jag har mig själv att skylla för det, men det stämmer inte överens med hur jag ser ut i mitt inre, när jag tänker på mig själv eller i mina drömmar. I princip varje dag tänker jag: Nej, nu får det vara nog, nu måste jag ta tag i det här. Jag kan, jag vet att jag kan. Varje dag så misslyckas jag. Kanske inte totalt, men jag misslyckas. Jag tränar inte, eller jag äter onyttigt. Den här veckan har varit fruktansvärd med alla helgdagar.
Jag och maken har precis tittat igenom serien Älskling, du har blivit en tjockis. Jag känner igen mig själv i många deltagare. Jag är där. Kommer med undanflykter för att slippa träna. Ändå vill jag nånstans komma igång igen. Men när? Med vilken energi?
Jag hoppas att det nya året ska ge en nytändning i min träning, att jag ska komma igång igen. För jag vill kunna titta på mig själv på bilder och i spegeln utan att skämmas och utan att känna mig tjock. Cirka 10 kg ska bort. Det är mitt mål. Jag vill kunna känna igen mig själv igen.
Känner verkligen igen det där. Det jobbiga är att plötsligt har flera år gått. Fast det är fortfarande inte sig själv man ser i spegeln för i huvudet är man helt enkelt nån annan.
SvaraRaderaDet är en skum känsla. Hoppas på att lyckas sammanfoga de två bilderna till en. Förhoppningsvis en som jag kan känna mig nöjd med.
Radera