Förvånar mig själv

Mr D pausar strax före km 7.

Nu är jag tillbaka från min längre runda med mr D. Sitter här vid datorn och varvar ner innan det är dags att hoppa in i duschen. Det blev faktiskt en riktigt bra runda och än en gång känner jag mig faktiskt stolt över min prestation! Jag joggade i princip hela vägen, med kortare avbrott så att mr D kunde göra sin business, samt nosa och rulla sig lite i gröngräset då och då. Trodde innan jag gav mig iväg att jag skulle gå mer än vad jag gjorde. Detta och det faktum att jag känner att jag hade kunnat springa längre, att det fanns mer kraft inom mig, gör att jag känner mig stolt! Det gick inte fort och vid vissa tillfällen var det lätt att känna att jag ville ge upp, men där kompletterade jag och mr D varandra. I början var det han som såg till att vi fortsatte jogga, vid 7:e kilometern tappade han mycket kraft och då var det jag som fick mana på honom. Det är konstigt, efter ett tag är det bara inte jobbigt längre utan kroppen rör sig som en maskin och bara fortsätter. En rätt märklig, men häftig upplevelse.

Nu är ni ju säkert nyfikna på hur långt vi sprang:
11,12 km på ca 1 tim och 37 min. I snitt tog det 8:47 min att jogga 1 km, vilket inte är särskilt snabbt med tanke på att jag tog en km på 5:44 min på Vår Ruset, men de två tillfällena går ju inte riktigt att jämföra heller.

Det var en riktigt härlig runda, solen sken och vi njöt tillsammans jag och mr D! Funderar på att försöka dra med sambon på en liknande runda imorn. Så känns det nu i alla fall. Måste ringa N och prata iForm också!