Så sanna ord

Vill dela med mig av Pernillas inlägg om viktbloggar. Ett inlägg som jag tror stämmer mycket väl. Många bloggar om sin viktnedgång så länge det går bra, men när det går dåligt tror jag att man skäms. Skäms över att man inte har klarat det längre, över att man kanske gav upp. Jag skäms till exempel över mitt resultat på vågen idag och över att jag inte skriver så mycket om min träning eftersom jag tränar mindre ett tag nu. När jag hade ställt mig på vågen funderade jag på om jag skulle hoppa över att skriva om det, pga att jag kände mig skamsen och besviken. Så tänkte jag att jo, det skulle jag, för det är ett sätt att hålla mig själv ansvarig för det som händer. Visst hade det varit skönare för mig om jag hade hoppat över vågen idag och kunde leva i tanken att jag har gått ner mer, men samtidigt är det kanske ett sätt att få mig att fatta. Igår var ingen bra dag matmässigt, det är viktigt att försöka hålla regelbundenheten i matintaget. Sen kanske inte det är den totala orsaken, men ändå. Läromöjligheten finns där. Jag säger som Pernilla, fortsätt blogga om din viktnedgång i både upp- och nedgång. Det ska jag försöka göra, trots skamsna tankar och besvikelse.