Svår livsstilsförändring

Om jag inte har klargjort det tidigare så gör jag det nu. Jag har stora problem med att bli en hälsosam person. Jag har stora problem med att bli den där personen som tränar. Varför undrar du kanske? Ja, vem vet? Kanske för att jag aldrig har varit den personen och det är svårt att ta till sig en roll som går så stick i stäv med den man har visat upp under en hel livstid?

Jag har försökt mig på att bli mer hälsosam ett antal gånger tidigare i mitt liv, köpt årskort på gym och tränat i en eller ett par månader och sen bara lagt av. Anledningarna har varierat. Jag blev sjuk och kom av mig är en klassiker. Jag har också testat att köpa 10-kort och att träna hemifrån, eller bara att promenera eller cykla dit jag ska, ja, allt. Inget har fungerat, jag har aldrig hittat det där som får mig att bara vilja fortsätta. Detta är anledningen till att jag är så rädd för mig själv och min förmåga att sabotera mina egna framgångar.

Jag startade den här bloggen 1 mars 2010 som ett sätt att hålla koll på mig själv och motivera mig själv, men var inte särskilt duktig på att fullfölja mina intentioner med den, precis som jag inte var särskilt duktig på att förändra min livsstil. Förra året var mitt sista försök en 7-dagars fasta, som avbröts efter 4 dagar. Orsaken den gången var att min obiologiska mamma blev diagnostiserad med obotlig cancer. Hon avled sedan i början av augusti. Det var en jobbig sommar och allt vad träning och kost hette blev totalt oviktigt. Det var snarare så att jag åt precis vad jag ville när jag ville. Tröstäta är min grej. Den gången var anledningen legitim kan man väl säga. Men jag hade fallit i mina intentioner redan innan dess egentligen.

Min största last i livet är inte alkohol, droger eller tobak. Min största last är godis. Jag är en av de värsta godisråttorna jag vet och ordet lagom finns inte i mitt vokabulär. Detta är också vad jag använder mig av när jag saboterar för mig själv. En av mina värsta fiender. När jag var liten sa jag till mina föräldrar att godis, precis som cigaretter, är beroendeframkallande. De skrattade åt mig. Jag hade rätt. Man kan vara sockerberoende och det är inte lätt att kämpa emot, för godis finns tillgängligt överallt, oftast där man står i kö och i nästan alla sociala situationer använder man sig av det. Ja, det är mycket svårt att motstå och jag vet att om jag bryter mina intentioner att undvika onyttigheter alltför mycket, då kommer jag att falla hårt. Jag litar inte på mig själv helt enkelt.

Det är dock ganska tråkigt att vara nyttig. Jag funderar på det ibland. Vad ska jag välja om jag ska ut och fika, vara social med kompisar, gå på fester/tillställningar, eller gå på bio? Hur ska jag göra med glass när sommaren kommer? Vi som har fått en Ben & Jerry's här i närheten (cookie dough, mmm, chocolate fudge brownie, mums)... Vissa dagar (som idag) är sötsuget superstarkt och jag vet inte om jag kommer att klara av att stå emot det. Jag brukar försöka lugna ner sötsuget med 2 bitar 70-%ig choklad och det brukar hjälpa lite. Ikväll åt jag också en näve saltade jordnötter.

Vad jag måste göra är att hitta en normal relation till allt som är onyttigt, äta endast ibland och i små mängder. Jag måste hitta mitt lagom. Jag måste också fortsätta i samma takt som nu med träningen, fortsätta prioritera den, avsätta tid för den och planera in den även då det känns svårt, tråkigt, jobbigt, omöjligt. Jag ställer mig fortfarande frågan "Kommer jag att klara det?". För jag vet ärligt talat inte om jag gör det? Jag vet inte om jag kommer att hamna i en svacka och trilla dit igen och återvända till mina gamla mönster och vanor? Även om jag fortsätter att träna och äta nyttigare kommer den frågan kanske att fortsätta gäcka mig. Det enda jag kan göra är att kämpa när det är svårt och njuta när det känns lättare. Jag får ta en dag i taget och tänka på att alla mina val spelar roll och alla mina val är mitt eget ansvar, både de dåliga och de bra valen.