torsdag 28 april 2011
Att inte följa min instinkt
När jag gick upp idag kände jag mig smal (i 2 sekunder) och då kunde jag inte låta bli att hoppa upp på vågen. Jag blev såklart besviken, för precis som jag har befarat så har jag under påskveckan gått upp en del i vikt (67,8 kg = en ökning med 300 g sedan förra vägningen, vilken i sin tur kom med en ökning på 1 kg). Nu är det möjligt att jag har börjat röra mig neråt igen eftersom jag inte har ätit något onyttigt på 3 dagar, men det hör inte hit. Vad jag vill komma fram till är att min instinkt har skrikit åt mig att inte ställa mig på vågen på en vecka eller två för att jag inte ska bli för fokuserad på att jag har gått upp i vikt, utan istället fokusera på kost och träning. Men i såna dumma ögonblick kastar jag instinkten i papperskorgen och gör mig själv besviken. Fokus har skiftat. Varför gjorde jag inte bara som jag tänkte först? Dumma, dumma mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaJag har så svårt låta bli hoppa upp på vågen numera. Förr brydda jag mig inte, och nu ...usch ja.
Man gör inte alltid det man kanske mår bäst av och det är att inte hoppa upp på vågen alla gånger utan tänka på ändra sin livsstil...men inte lätt.Kram och heja dej
Du är inte ensam! Man är ju så nyfiken och vill ju så gärna se förändringar i rätt riktning!
SvaraRaderaKämpa: Jag har också varit inne i såna perioder då jag har känt att jag måste ställa mig på vågen, ett tag var det varje dag. Det blev inte bra. Kram tillbaks :)
SvaraRaderaBikterskan: Tack! Visst är man, speciellt eftersom det ger en sån kick när man har lyckats gå ner i vikt.