Last Chance Run

Då var det avklarat. Idag sprang N och jag rätt runda så nu har vi testat Vår Ruset-slingan. Sprang 5,04 km på 33.18 min, Idag gick det mycket bättre än igår. Jag kände mig stark och jag hade ork. Höll en jämn och bra fart hela rundan, med en spurt på slutet för att använda de krafter som fanns kvar.

Med ca en tredjedel kvar på rundan kände jag att det började värka i mellangärdet igen, precis som igår. Jag var tvungen att riktigt fokusera på att andas lugnt och ordentligt och lyckades på det sättet hålla andnöden borta.

Det där med andningen är viktigt och någonting jag uppenbart behöver jobba med. Vet bara inte hur man ska andas "rätt". Tänkte på det. Sambon som har tränat friidrott (löpning) sedan barnsben har lärt sig hur man ska röra kroppen för att maximera prestationen, däri ingår säkerligen andningsteknik också. Jag har ju bara andats som en automatisk, livsuppehållande funktion, så som jag har gjort sedan födseln. Vad vet jag om andningstekniker för att orka springa? Ingenting! Kanske borde fråga, hm.

Oemotståndliga vågen

Idag kunde jag inte låta bli, utan hoppade upp på vågen när jag hade vaknat. Idag var den dock snäll mot mig! Jag har gått ner 500 g från i torsdags morse! Nu väger jag 67,3 kg, yeeey! Nu är jag på rätt väg igen! 6 kg borta från den kända och fruktade maxvikten 73,3 kg. 7 kg kvar...

PS. Delmålet att nå 65 kg till vecka 18 (dvs till nästa vecka) är utkastat. Det målet har jag själv saboterat.

Inte springa på tom mage

Färska jordgubbar och kiwi - det vattnas i munnen på mig. På med lite A-fil och krossade linfrön så har jag mitt morgonmål klart. Om drygt en timme är det dags för sista löpträningen innan Vår Ruset!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ge sig själv möjligheter

Skrev en svarskommentar till min andra blogg som fick mig att upptäcka ännu ett ledord på den här bloggen: Den som siktar högt kommer långt. Det är ju inte alltid så att man kommer lika högt som man siktar, men i strävan efter att nå dit kanske man tar sig längre än vad man hade gjort utan ett högt sikte. Förstår ni hur jag menar?

Så om jag applicerar det på mig själv och löpningen till exempel. Genom att anmäla mig till Vår Ruset kickade jag igång mig träningsmässigt på ett oväntat sätt (eftersom jag aldrig gillat löpning tidigare) och nu funderar jag till och med på att springa fler lopp i sommar, något jag i december aldrig hade funderat över eftersom det helt enkelt inte är var jag att delta i sånt.

Haha, och nu kom jag på ytterligare ett ledord: Att ha mål ger möjligheter. Tänk vad lite sen kväll kan sätta igång mina tankar! Godnatt!

Att andas är prio 1

Var ute med N och joggade på eftermiddagen, allt enligt planerna. Idag skulle vi testa banan inför Vår Ruset (som jag har stavat Vårruset hela tiden, haha), men vi kom inte riktigt ihåg hur banan gick så vi sprang lite kortare än det egentliga loppet. Fast det är ok, vi får en ny chans imorgon bitti då vi har vår Last Chance Run före själva loppet. Söndag är vilodag så att vi inte helt tar slut på krafterna innan loppet ens går av stapeln.

Det började dåligt. N skuttade iväg snabbt och smidigt som en jagad hare och jag kom tungt, lunkande bakefter. Sen skiftade vi. Jag kom ifatt, kom in i andra andningen då det bara fanns en fart och den var inte lunk. Då tappade N, hon fick kämpa fram varje steg. Strax innan sista raksträckan började jag få obehag i mellangärdet, sen började det krampa så smått. Tillslut kunde jag inte andas ordentligt. Då var det vara sista biten kvar och jag tänkte att jag skiter i att jag knappt får luft, jag vill inte ge upp när det är så kort bit kvar. Men tillslut gick det inte. Varje andetag var väldigt grunt, som en tredjedel av ett vanligt andetag och det kändes sjukt tungt. Har aldrig varit med om något liknande förut, det var väldigt obehagligt.

Jag stannade och försökte fokusera på att djupandas, började gå framåt, sträckte upp armarna i luften för sträcka ut lungorna på något vis. Det gick lite bättre men inte helt bra. Fortsatte gå. Andningen lugnade sig lite. Testade att jogga, men nej, tillbaka till gång. Så sjukt surt! Blir irriterad på mig själv! Så här får det INTE bli på Vår Ruset! Så här får det inte bli imorgon heller, men jag måste ju kunna andas för att klara av att kämpa.

Trött på min lathet

För idag har det inte heller blivit nån träning. Men imorn! Då ska jag och N ut och springa! För på måndag är det ju Vårruset ju!

Måste förresten ringa dit, för jag fick ingen nummerlapp i mitt kuvert, vilket man tydligen behöver.

Att inte följa min instinkt

När jag gick upp idag kände jag mig smal (i 2 sekunder) och då kunde jag inte låta bli att hoppa upp på vågen. Jag blev såklart besviken, för precis som jag har befarat så har jag under påskveckan gått upp en del i vikt (67,8 kg = en ökning med 300 g sedan förra vägningen, vilken i sin tur kom med en ökning på 1 kg). Nu är det möjligt att jag har börjat röra mig neråt igen eftersom jag inte har ätit något onyttigt på 3 dagar, men det hör inte hit. Vad jag vill komma fram till är att min instinkt har skrikit åt mig att inte ställa mig på vågen på en vecka eller två för att jag inte ska bli för fokuserad på att jag har gått upp i vikt, utan istället fokusera på kost och träning. Men i såna dumma ögonblick kastar jag instinkten i papperskorgen och gör mig själv besviken. Fokus har skiftat. Varför gjorde jag inte bara som jag tänkte först? Dumma, dumma mig...

Testpilot kanske?

Fick ett tips av min kompis om att Smartson Testpilot sökte folk för att prova på Findus Green Deli. Jag tyckte såklart det lät spännande och hakade på! Findus Green Deli är ett alternativ till den vanliga salladen som man brukar ha till maten. Det är ju alltid spännande att testa nåt nytt! Kanske kan detta vara ett bra alternativ till den vanliga salladen när man inte känner att man orkar skära en massa grönsaker? Då har man det liksom lättillgängligt i en färdig påse och behöver bara steka på det! Jag är nyfiken! Jag vill definitivt prova! Nu hoppas jag på att kunna bli en av de 200 personerna som får hämta ut en påse i en butik OCH blogga om det! Håller tummarna!

Vanor och ovanor

Kvällen blev inte alls som planerad. Därav ingen träning.

Men för att väga upp det så har jag i alla fall inte ätit onyttigheter på 2 dagar nu sedan påskveckans moffande. Läste på Viktbikt att det tar 60 dagar att skapa en ny vana och eftersom jag förstörde min nya vana som jag har kämpat med sedan början av januari på en vecka (dvs förra veckan) så antar jag att jag nu börjar om från noll (eller nästan i alla fall). Så, 58 dagar till och jag har en ny vana. Wish me luck!

PS. Men ovanor är lätta att återvända till. Godiset slank ner riktigt lätt och snabbt mot slutet av påskveckan.

Träning när allt kom omkring

Hela dagen gick. Vi tvättade, solen sken. Klockan tickade på som den brukar göra. Tillslut, nu på kvällen, tog jag mig i kragen, ställde mig på crosstrainern framför några Heroes-avsnitt. Det blev 60 min i en jämn, inte översnabb fart. Svettades gjorde jag, men jag blev inte helt slut. Bättre än inget i alla fall.

Uppdatering om min skada. Känner inte av den alls faktiskt, vilket jag är mycket glad över. Har dock inte testat att springa, men tror inte att det kommer att vara nån fara.

Nu är det bara en vecka var till Vårruset. Jag tvivlar inte på att jag kommer att klara det, men jag är inte så säker på att jag kommer att vara helt nöjd med min insats. Har inte tränat lika bra som jag borde ha gjort, som jag hade planerat att göra. Funderar nu på om jag kanske skulle ta och anmäla mig till iForm den 30 augusti också. Då kan man välja på 5 eller 10 km. Jag dras lite mot 10 km, det blir ju mer av en utmaning då. Får se hur jag gör.

Brutus regerar idag

Är på dåligt humör, vresig. Ingen träning. Sambon försökte motivera mig lite, frågade om vi inte skulle ut och springa. Jag sköt ner förslaget direkt med en irriterad röst. Har dessutom stoppat i mig onyttigheter, som om det inte räckte med att jag är den suraste Saran jag kan vara. Jag tror att jag har slutat tro på mig själv, att jag inte längre tror på att jag kan fixa det. Jag kommer att vara en tjockis för evigt och bara växa mig större och större. Usch... Vill verkligen ingenting idag...

Första skadan

Det blev en runda med mr D och (kryss i taket) sambon. Efter ca en tredjedel av rundan small det till i framsida lår och började göra ont i varje rörelse. Typiskt! Bara några veckor kvar till till Vårruset och så blir jag skadad! Sambon tror att det rör sig om en sträckning och säger att jag borde strecha innan och efter träningen för att mina muskler är för korta. Det gick bra att jogga vidare i en lunkande takt, men jag kan inte ta i direkt, för då gör det ondare. Smärtan går som i en cirkel från mest ont till minst ont beroende på positionen av benet. Sambon menar att jag kan fortsätta göra sånt som inte får det att kännas värre, men blir det värre då ska jag sluta med det jag gör. Det vill säga jag ska lyssna på min kropp. Och det är jag ju sjukt duktig på... NOT! Men, jag ska göra mitt bästa.

Om 40 min blir vi hämtade för påskfirande hos min mamma. Då ska det promeneras längs stranden och ätas påskmat så det står härliga till! Då ska jag glömma besvikelsen över att jag har skadat mig och försöka att inte fokusera på att jag har ont i låret.

Jag hoppas på att det onda går över snabbt. Jag TROR på att det onda ska gå över snabbt! För jag SKA SPRINGA Vårruset den 2 maj!

Motion i solen

Ställde klockan på 8 imorse med baktanken att jag skulle träna, ut och jogga med sambon och mr D. Mr D hänger ju på oavsett när, det vet jag ju, men med sambon är det lite svårare. Han är lite gnälligare, måste äta frukost, måste vakna. Men vi blir ju upphämtade av din mamma kl 11 för att åka till min mamma och fira påsk! Innan dess ska vi ha kutat omkring, duschat av oss svetten, göra oss iordning, packat ihop det vi ska ha med oss och vara redo att åka! Gå själv då, säger han. Vi får se hur det blir, om han följer med eller inte. Jag måste ju också äta nånting innan jag springer också, har hört att man inte ska springa på fastande mage. Därför blir det en lätt första frukost, så ska jag försöka äta nåt mer när jag kommer hem:

Här är jag, redo att bege mig i min nya träningsoutfit. Försöker hålla in den envist putande magen så gott det går för att se så fin ut som möjligt för er.

Men innan jag beger mig ska jag som sagt äta. Godmorgon!

Hårdhandskarna hänger på kroken

Sambon mailade denna strip till mig från Elvis the Comic som han också har som app i sin telefon sedan Metro slutade med serien i sina tidningar. Detta känns igen. Jag använder onyttigheter som straff, men också som belöning och tröst. Inte bra! Måste kämpa emot! Det känns dock extra svårt nu när det är påsk och vi ska iväg på middagar flera dagar i rad som säkerligen kommer att innehålla efterrätter och diverse annat smått och gått. Det känns som att jag får vänta tills nästa vecka med att dra på mig hårdhandskarna. Eller är det Brutus som regerar i min kropp och lurar mig till att ge efter och vara svag?

Helenas Jansson

Imorgon ska det firas påsk med familjen. Därför har jag idag tillagat en Janssons frestelse efter min obiologiska mammas recept. Varför vill jag då dela med mig av detta, det är ju inte ens ett hälsosamt recept? Jo, för att det är gott och för att min Helena gick bort i cancer i början av augusti förra året. Och hälsosamt eller ej det går väl att debattera. Det är bara rena råvaror använda, så jag får nog säga som pappsingen alltid säger: det innehåller sånt fett som kroppen känner igen (= smör och vispgrädde). Hederlig husmanskost är vad det är!

INGREDIENSER
6 st stora potatisar
2 burkar anjovis
3 stora, gula lökar
Grädde
(jag har i svartpeppar och lite salt också)

TILLAGNING

Skär och strimla potatisen fint.

Koka strimlad lök med lite vatten och en
klick smör. Dofta över salt.

Låt löken puttra tills den är mjuk, ca 5-6 min.

Häll av vattnet.

Varva (i en smörad form) potatis...

... lök...

... anjovis...

... lök...

... anjovis...

... och potatis.

Tada!

Blanda grädde och spad från 1-1,5 burk
anjovis. Jag har också i lite, lite salt, samt
peppar för att jag gillar det. Det står dock
inte i originalreceptet.

PS. Enligt receptet står det 1,5 dl grädde,
men det tycker jag är alldeles för lite. Jag
använder 3-5 dl totalt. Anjovisspadet kan
också användas efter smak och tycke.

Häll gräddblandningen över frestelsen.
Över hälften av formen bör vara fylld
med vätska.

Tada!

Strö över ströbröd.

Tada!

In i ugnen i ca 1 tim tills potatisen är mjuk på 175° C.

Tadadada dada (jubel och applåder)!

Nu ska min Helenas Jansson få svalna lite innan den åker in i kylen, för en sån här rätt gör sig bäst om den tillagas dagen innan den ska ätas så att smakerna sätter sig ordentligt. Imorgon ska vi värma på den, eventuellt med folie över efter en stund så att den inte blir vidbränd på ovansidan.

Glad Påsk mina kära läsare!

Utnyttja tiden fullt ut

Med den titeln på inlägget så kan man ju tro att jag har haft en mycket bra och hälsosam dag, men då har man fel. Idag är den tredje dagen då vi var i Köpenhamn, dagen då vi begav oss hem till Malmö igen. Sista dagen med frikort på onyttigt ätande och leverne (förhoppningsvis). Jag har tagit den här sista dagen och sprungit med den kan man säga. Fortsatt att äta onyttigt även sen jag steg av tåget på svensk mark. Jag är inte nöjd med mig själv, men hoppas att jag nu har fått ut onyttigheterna ur systemet. Nu har jag ätit det, då behöver jag inte äta det igen på ett tag. Just nu sitter jag och mumsar på pepparchips (min favoritsmak) framför Criminal Minds. Och just det. Ingen träning har det blivit idag heller, nej. Imorgon är det dags att ta till hårdhandskarna igen!

Tjockisen har återvänt

Ännu en dag av onyttigheter, fast denna dag ingen träning. Får verkligen ta tag i mig själv med hårdhandskarna när jag kommer hem igen! Tycker jag ser likadan ut efter två dagar av fritt ätande som jag gjorde innan jag började träna i början av januari. Inte bra... Hoppas verkligen jag lyckas med att gå tillbaka till en striktare linje sen.

Hotellfrukost

Finns det något godare? Det var förvånansvärt lätt att proppa i sig stora mängder nu på morgonen, vilket troligtvis beror på den förberedande uttöjningen under gårdagen. Ser redan fram emot morgondagens viktigaste mål! :P

Published with Blogger-droid v1.6.8

Fylld till bristningsgränsen

Det är så jag känner mig just nu. Som ni kan se på bilderna har jag stoppat i mig en del och dessa bilderna visar inte allt. Jag hade dock trott att vi skulle hinna med mer på en hel dag än vad vi gjorde.

Dagens intag:

• Frukost hemma: fil med Start, 1/2 kall våffla
• Macka i väntan på tåget
• 1/2 kall våffla när vi kom till hotellet
• 1/2 kanelgiffel
• Lunch: sushi (8 vegetariska bitar), vatten
• Saltlakritsklubba, Panda hallon/lakritsrem (10 cm),  smoothie (ananas, banan, jordgubb)
• Wienerbrödsnurra med choklad (se bild), smoothie (banan, jordgubb - tyvärr ej färsk, utan färdigköpt)
• 2 scoop Ben & Jerrys (cookie dough, chocolate fudge brownie)
• Berrylichious (från baren på Hard Rock Café, typ en smoothie, utan alkohol)
• Kvällsmat: Hamburgare och pommes på Hard Rock Café (se bild)

Jag tror det var allt...

Skillnader jag märkte under dagen jämfört med före jul:

• När jag åt wienerbrödsnurran med choklad kände jag att halva hade varit nog. Den var verkligen supergod, men det var för mycket och jag blev lätt illamående efter en stund. Visserligen gjorde inte detta att jag slutade äta, jag ville ju inte lämna kvar. Så lite är ändå detsamma.
• När vi var på Hard Rock Café var jag inte superhungrig. Jag åt så gott det gick, men tillslut sa det helt stopp (och jag är fortfarande supermätt flera timmar senare). Bilden ovan visar när det inte gick att proppa ner mer i min stackars mage.

Men! Jag har rört mig mycket idag också! Jag och sambon har gått och gått och gått hela dagen känns det som, haha. Har vi inte ätit så har vi gått, ibland har vi gått och ätit samtidigt. Sen när vi kom tillbaka till hotellet så hann vi med en sväng till gymmet innan det stängde (sambon bastade, jag tränade). Jag körde 10 min på löpbandet. Försökte springa, men fick håll av all maten, så jag gick i rask takt istället. Sen blev det cykel i 20 min. Avslutade med lite situps. Jag tror ju inte att jag har gjort av med tillräckligt många kalorier för att uppväga för dagens intag, men jag har i alla fall utjämnat oddsen lite.

PS. Jag är sjukt nöjd över att vi valde ett hotell med gym!

Våffelfilmkväll

Sambon var sugen på våfflor, vardagsvariant med mindre smör i. Dom blir ändå lite nyttigare med mikrade bär, tärnade päron och turkisk yoghurt till. Mums!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Välkommen in Brutus

Efter mycket vånda, funderingar och förhandlingar i mitt huvud har jag nu bjudit in Brutus till bordet för en kompromiss. Imorgon åker jag och sambon till Köpenhamn i tre dagar och då har jag beslutat mig för att jag faktiskt ska njuta. Fullt ut. Jag ska äta vad jag vill, när jag vill, i tre dagar. Jag är fullt medveten om att detta kommer att starta ett sockerkrig i mina celler som kommer att förvärra suget till en i princip oemotståndlig nivå, men beslutet är redan taget. Hjärnan processar att det onyttiga förväntas inmundigas imorgon dag. Jag misstänker att det kommer att bli en frossa utan like. Det blir att ta till med hårdhandskarna när jag kommer hem igen och försöka med alla medel att hitta tillbaka till ett onyttigfritt läge. Önska mig lycka till. Let the games begin!

Raw Food House

Idag när jag och sambon gick till Forex för att växla pengar passade vi på att än en gång gå förbi nyöppnade Raw Food House på Friisgatan. Jag kände att jag ville ge dem en andra chans eftersom jag blev så besviken på det jag köpte där häromdagen. Idag ville jag testa deras blåbärsremmar som de hade där förra gången. Idag var det dock hallonsmak som gällde. Sambon blev sugen på att testa en smoothie också, blåbär var smaken vi valde. Jag tyckte remmen var jättegod med massor av smak. Sambon blev inte lika förtjust, men ville ändå ha. Vi tyckte båda att banansmaken tog över i vår smoothie, man kände inte av blåbärssmaken ordentligt. Trots detta tyckte jag om den. Deras bakelser idag såg supergoda ut och jag känner att jag måste dit och fika någon dag med nån som känner sig manad. Måste ju testa om det är lika gott som det ser ut, eller om det smakar lika illa som det vi köpte sist (förutom dunderbollen då som var helt ok).

Trots både positiva och negativa smakupplevelser så vill jag ändå rekommendera alla som är nyfikna att gå dit och testa stället! Sen får ju var och en avgöra om raw food faller en i smaken. Atmosfären är mysig och för den som vill fika nyttigt är detta the place to be!

Trött måndag

Passade på att träna på morgonen idag. Har ju semester hela denna vecka. Tog mr D på en joggingrunda. Pausade vid ett par bänkar för lite pushups och dips, gjorde några situps också när jag ändå hade stannat. Nu låter det ju som att vi hade en kanonrunda idag jag och mr D, men det hade vi inte. Båda var ofokuserade i sitt springande. Mr D stannade typ varannan meter kändes det som och sinkade mig mycket på slutet för att han var seg. Jag kände mig trött och stum i benen, stannade till ett par gånger utan att mr D behövde göra sin business och utan att det fanns en enda bänk i närheten. Trist att rundan inte kändes bra, men jag sprang i alla fall.

Efter träningen, eller egentligen hela dagen faktiskt, har jag varit enormt trött. Så där så att jag får sömnsmak i munnen fastän jag inte har sovit och ögon som bara vill sluta sig hela tiden. Jag har varit lättretlig och känt att tårarna inte har varit långt borta flera gånger. Blir helt trött på mig själv, för jag har inte gjort så himla mycket idag: tränat, tvättat, ätit, fixat med bilder i datorn. That's it. Jag har inte ens bloggat förrän nu. När sambon kom hem och tvätten var uppburen till lägenheten gav vi oss av till Forex för att växla pengar inför Köpenhamnstrippen. Vi kom precis hem därifrån. Mina ben är fortfarande supertrötta, precis som resten av mig.

Ett skifte i attityd

Idag skulle jag och N ut och jogga. När hon ringde, som hon brukar innan hon kommer, var vi båda ganska sega och omotiverade. Vi pratade i fredags om att vi skulle träna intervaller och satsade på det borta vid Sorgenfriskolans fotbollsplan. Jag tog med mr D så att han också fick komma ut och lufta sig. Vi joggade dit och mötte N på plats. När vi väl var där insåg vi att det var låst in till gräsmattan, så vi fick nöja oss med grusplanen. Jag var nog världens mest gnälliga och omotiverade träningspartner. Vi höll inte på med våra intervaller särskilt länge, det var helt enkelt inte kul. Sen funderade vi på vad vi ville göra istället när N kom på en fantastisk idé! Vi skulle utnyttja lekplatsen på skolgården till träning! Började med en hinderbana på en klätterställning som vi körde på tid två gånger i rad, båda förbättrade sina resultat. N fick snabbaste tiden. Det var faktiskt jobbigare än vad man kunde förvänta sig.

Sen körde vi step up på ett liggande träd. Först till 100 st. Jag vann! Vi var båda rätt slut efter det, hehe.

Vi tyckte dock inte att vi var helt klara, utan körde lite gemensam intervallträning som inspirerades av häcklöpning. Sprang/hoppade fram och tillbaka över den lilla bandybanan åtta gånger, när den ena var klar satte den andra igång. Körde totalt 10 vändor tillsammans.

Detta för dagen innovativa sätt att träna gjorde att träning gick från att vara trist och oinspirerande till att det faktiskt var jättekul!

Mr D hade också kul! Här posar han lite på en sten. Han måste ju också få tillfälle att röra sig och använda sig av kroppens olika muskler!

Vi kände oss dock inte helt klara när vi hade gjort allt detta. Tog en joggingrunda runt kyrkogården som ligger alldeles bredvid skolan. Pausade efter halva vid en bänk och gjorde lite pushups och dips. När vi hade joggat ett varv gjorde vi situps ett tag på en gräsmatta.

Jag tror att vi båda kände oss uppsluppna efter det passet och ingen av oss ville riktigt gå hem, så vi beslutade oss för att gå en promenad runt Pildammsparken också med en paus vid Margareta Paviljongen där vi passade på att äta lite lunch.

Mörk chiabatta med kycklingfilé,
bacon och chili cheese. Mmm...

Totalt var vi ute i mellan 4-5 timmar och det har varit en sån härlig dag! Perfekt liksom! Det gick från att jag var totalt omotiverad till träning, till att jag hade roligt och riktigt njöt av tillvaron! Tack N för en så härlig dag! Det gör jag gärna om igen!

Sjukt sugen

Idag och igår har jag haft tjockisdagar. Jag har känt mig tjock och jag har haft ett sjukt sug efter godis, choklad och annat onyttigt. Inte alls bra. Det känns som att jag misslyckas. Inte har jag tränat idag heller.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Raw Food

Jaha, då har jag och sambon kämpat i oss vår raw food. Tyvärr var det inget som föll oss i smaken. På bilden är en tryffel, en dunderboll och i plastskålen tiramisu. Dunderbollen var rätt ok, men de andra grejerna går bort. Trots besvikelsen är jag sugen på att testa deras cheesecake nån dag.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Planerna i stöpet

Gick 9,5 km med mr D i förmiddags. Var sjukt sugen på att springa, men eftersom jag och N skulle springa på eftermiddagen så valde jag promenad istället. Sen kom eftermiddagen. Jag tänkte inviga mina nya löparskor. Väntade på N, hon kom inte som avtalat så jag ringde och då var hon kvar på jobb senare än beräknat. Tyvärr så hade hon en grym träningsvärk från i tisdags och kände inte att hon kunde springa, så vi tog en promenad istället och jag passade på att ta med mr D. Jag känner mig lite besviken på att det inte blev nån löpning idag, men jag har i alla fall rört mycket på mig. Hoppas att det är "good enough".

Shopping

Vårruset närmar sig och jag har tänkt och tänkt på att jag behöver nya löparskor, eftersom dämpningen i mina är kass, de är helt stenhårda i sulan. Har tänkt använda de gamla till promenadskor om jag köper ett par nya att springa i.

I julas fick jag ett presentkort på Stadium, där jag också är medlem, så jag tänkte att jag skulle passa på att inhandla ett par nya löparskor till mig själv där. Idag blev dagen. Fick hjälp av två olika i personalen eftersom jag har noll koll på vad jag ska ha för skor. De kollade på min gång utan skor på (ojoj, vilka stinkbomber det kom ut därifrån, isch) och med löparskor på. Det visade sig att jag pronerar när jag går, typ att mina fötter faller inåt. Det betyder att jag behöver skor som stödjer upp i hålfoten. De hade tre par löparskor för detta ändamål. Valet föll på ett par från Adidas. Inga favoriter utseendemässigt, men med bra stöd för mina pronerande fossingar och dessutom till det humana priset av 699 kr på extrapris.

Eftersom jag har lättstinkande fötter så hittade jag en produkt som man lägger i sina skor, Sneaker Balls (69 kr). De ska hålla i 11 veckor och luktar som Jenka. Mmm... Minnen... Jag valde den turkosa färgen som bäst passade till mina nya skor.

Köpte även ett par solbrillor från Prestige när jag ändå var igång, eftersom mina favoriter har blivit repade i vinter där de har legat nedslängda i väskan. Alla andra par jag har klämmer för hårt på näsan och är inte sköna, men dessa hade potential tyckte jag. Enkla, bra täckning för ögonen, sköna, jag såg inte helt kufig ut i dem.

Kom då på att jag faktiskt inte har någonting att ha på mig på Vårruset som går av stapeln den 2 maj. Förmodligen är det fint väder då, en indikation på att jag inte kommer att vilja ha mina långbyxor att springa i. Dessutom hade de ett specialpris på ett set från Nike för 299 kr.

När jag ändå var igång så tyckte jag det var lika bra att inhandla en ny sportbh, eftersom mina börjar bli lite slitna i elasticiteten. Det blev det gamla vanliga från Soc. Gillar dem, plus att de har ett bra pris av endast 199 kr.

När jag kom till kassan sa han som stod där att jag endast hade missat en grej och det var löparstrumpor. Men såna har jag hemma, så jag hoppade inhandling av fler par. Tyckte det kunde räcka som det var med tanke på att jag bara hade gått in där för att handla ett par löparskor. Priset blev inte så farligt ändå eftersom jag hade en medlemsrabatt på 10% på allt (ett erbjudande de har just nu), ett presentkort på 500 kr, samt min Stadiumbonus på 415 kr. Min faktiskt kostnad: 474,60. Tog det på Stadiumkortet och betalar nästa månad på faktura. Gött! Tycker jag fick riktigt mycket för under 500 kr! :D

Nyttiga onyttigheter

Ska testas ikväll!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Följa sin instinkt

Idag, fredag, är ju tänkt att vara min nya vägardag. Igår kväll kände jag mig nervös och rädd inför att väga mig och jag tänkte att jag nog skulle vänta en vecka. Imorse kände jag samma bävan, men så tänkte jag äsch, sluta vara så feg och väg dig bara. Sagt och gjort. Varför, varför, varför kan jag inte lära mig att följa mina instinkter?! Nu har jag ju såklart gått upp 1 kg i vikt till 67,5 kg och jag är FÖRBANNAD! Antagligen beror viktökningen på att jag åt ananas och keso för sent på kvällen igår och för att jag inte har tränat tillräckligt hårt, vad vet jag? Jag var så förbannad att jag tänkte det är lika bra att fixa månadens mätning när jag ändå är igång och blir besviken. Så här kommer den (jag har inte själv jämfört siffrorna förrän jag skriver dem här):

Omkretsen inom parentesen står för 5 mars, 31 och 3 januari.

Midja: 87 cm (87 cm, 87 cm, 88 cm)
Lår: höger 61 cm (61 cm, 62 cm, 64 cm), vänster 60 cm (61 cm, 63 cm, 65 cm)
Vader: höger 38 cm (38 cm, 39 cm, 39 cm), vänster 38 cm (39 cm, 40 cm, 40 cm)
Höfter: 94 cm (98 cm, 99 cm, 102 cm)
Rumpa: 99 cm (101 cm, 103 cm, 106 cm)
Byst: 92 cm (94 cm, 97 cm, 100 cm)
Överarmar: höger 29 cm (29,5 cm, 29 cm, 32 cm), vänster 29 cm (30 cm, 30 cm, 33 cm)

På många ställen har det ju knappt hänt nånting!!! Usch vad less jag blir... Och varför händer det INGENTING med min midja? Nu till totalen sen 3 januari:

Midja: -1 cm
Lår: höger -3 cm, vänster -4 cm
Vader: höger -1 cm, vänster -2 cm
Höfter: -8 cm
Rumpa: -7 cm
Byst: -8 cm
Överarmar: höger -3 cm, vänster -4 cm

Vissa delar av kroppen visar en större förändringsbenägenhet än andra. Jag är sisådär nöjd med resultatet, men fortfarande sjukt förbannad för det där med vikten! Varför följde jag inte bara min instinkt och väntade en vecka eller två? Varför lär jag mig aldrig att göra som min pappa säger, dvs göra som jag tänkte först? :´(

Kvällens snacks

Ananas med keso. :)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Inspiration för förändring

Jag vet inte om alla har sett att jag har en rubrik i högerkanten som heter Ledord? Dessa ledord är sånt som jag tycker inspirerar mig i min förändring. Så här kommer de i ett inlägg också:

• Transformation - det är dags att utmana mig själv
• Självdisciplin - att inte falla för frestelser, utan rädda mig ifrån ondo
• In a healthy body - a healthy Spirit
• Jag är ansvarig för mina egna val.
• Allt jag behöver för att komma i form är mig själv.
• Självömkan leder bara till misslyckande.
• Begränsningar sitter i huvudet.

Den sista är också den nyaste och är inspirerad av dagens Jobbjägaren-avsnitt. Jag hoppas att jag med detta inlägg också kan inspirera någon annan. Kanske har du någon bra inspiration som du vill dela med dig av? Kommentera gärna och dela med dig!

Vilodag

Jag har tränat nu söndag, måndag, tisdag och onsdag. Idag tänkte jag att det kanske är dags att ta en liten paus från träningen. Har ju förstått att man bör ha 1-2 vilodagar per vecka. Så idag är väl en bra dag för detta. Planen är att jogga med N på fredag och söndag. Sen på lördag får vi se hur jag gör med träningen. När veckan är slut är det meningen att jag ska ha hunnit med 4 löparpass i alla fall. Vårruset närmar sig med stormsteg! Måste förbereda mig ordentligt! Jag och N har även börjat prata lite om ett annat lopp som jag tror hette iForm eller nåt, sen finns det ju Blodomloppet med flera. Kanske blir det fler lopp för den här Saran i år? Vem vet? :D

Trögstartad

Idag ville jag bara inte, jag ville inte träna alls. Fick bråka med mig själv inuti mitt huvud för att byta om, för att börja träna, för att fortsätta träna, ja hela vägen faktiskt. Så himla jobbigt... Nu märker jag av sviterna av sjukdomspausen, att jag liksom har vant mig av med att träna. På morgonen är det en annan sak, när jag är pigg och alert. Då kan jag känna suget efter att svettas, anstränga mig. Men nu på eftermiddagen/kvällen när jag är trött efter ännu en hektisk dag på jobbet och med kvällsmaten i magen är det skitsvårt att hitta motivationen. Usch, blir förbannad på mig själv! Utan motivationen pushar jag mig inte tillräckligt heller. Lite träning blev det dock. En stund på träningsmattan med olika övningar, lite styrka med gummibanden och 30 min på crosstrainern utan full speed. Jaja, jag har i alla fall tränat nånting. Får väl ta det. Men jag är inte nöjd med min prestation.

Frukost

Mikrade hallon, A-fil, kiwi och krossade linfrön. Mmm...
Plus vitamin.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Kvällsmat

Kycklingwok med nudlar. Vatten att dricka till eftersom mjölken är slut i kylen. Nu ska den smakas.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Nu kommer den...

Träningsvärken. Igår kände jag inte av nånting och jag tänkte att jag kanske inte får ont längre, mina muskler har kanske vant sig? Sitter på en utbildning nu och när jag reste mig nyss kände jag värken komma krypande, men det känns gött! Jag känner mig levande!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Mind over body

Jag är så glad att jag har kommit igång igen, att jag överkom det som så många gånger tidigare har gjort att jag har gett upp på mig själv vad gäller träning. Kan jag kanske lyckas nu? Lyckas hålla fast vid min livsstilsförändring? Jag vågar inte ropa hej än, men hoppet fladdrar modigt och tyst. Det jag måste överkomma är bara mina mentala blockeringar som vill få mig att ge upp, att inte ge allt, att slacka. Tänk att psyket ska spela sån himla stor roll i prestation. Kroppen klarar ju av det nuförtiden utan problem, det är jag som är problemet. Mina tankar, mina känslor sätter käppar i hjulet, får mig att vilja ge upp. Det är det jag måste jobba med allra mest. Konditionen kommer, styrkan och orken, men hjärnan, den kan sätta stopp för allting om jag tillåter det.

Rätt val

Jag funderade litegrann igår kväll om jag inte skulle ställa klockan så tidigt trots allt, för jag var så himla trött. Men efter lite övervägande tänkte jag att jag gör det i alla fall och så får jag se hur jag känner mig när klockan väl ringer, då har jag ändå valfriheten att springa eller ställa om klockan. Det var ju tur det, för när morgonen kom och alarmet ljöd kände jag mig faktiskt inte alls lika trött som igår morse, eller igår kväll för den delen heller. Jag kanske somnade fortare igår än i förrgår, trots att jag la mig alldeles för sent?

Joggingen kändes tuffare idag än igår. Inte kroppsligt sett, för jag kände att orken fanns där, utan mer mentalt. Jag njöt inte idag som jag gjorde igår. Jag tror att det var det som gjorde att jag sprang något långsammare idag enligt Runkeeper, trots att jag generellt höll en jämnare fart. Idag hade jag inget som höll mig tillbaka heller och mr D var snarare framför mig än bakom i princip hela vägen och såg till att jag tog i lite extra. Kanske var det att det kändes mer som ett måste idag. "Jag har tänkt tanken att jag ska, jag gjorde det igår och om jag inte kommer ut och joggar idag så är det Brutus som har varit framme", typ.

Tröttheten fick ge vika

Jag följde mitt beslut från igår kväll, tog på mig träningskläderna och gav mig iväg. Det kändes motigt ända tills jag öppnade ytterdörren och den friska luften slog emot mig, du vet sån frisk luft som finns i en stad endast på morgonen, innan dagstrafiken har smutsat ner den. I början på rundan var det tyst och stilla ute, jag och mr D mötte endast ett fåtal människor. Ju längre vi kom desto fler folk mötte vi och jag tänkte att egentligen borde man springa ändå tidigare och få njuta av stadens stillhet ändå mer.

I början, bara den första lilla stunden, gick det trögt att springa. Sen vaknade kroppen till ordentligt och jag kunde sträcka ut mer. Jag kände mig stark, jag kände att jag hade ork och flåset var inte så farligt. Det är sån milsvid skillnad på känslan i kroppen nu mot då jag sprang i slutet av januari. Jag kände mig rätt fantastisk. Jag tror att jag sprang fortare än vad jag någonsin har gjort och kroppen kändes bra hela tiden.

Ända tills jag kom till sista raksträckan vid parken, då började det kännas jobbigt. Kände att jag hade behövt besöka damrummet och ångrade att jag inte gick en extra gång innan jag gav mig ut. Farten saktades ned betydligt, jag fick håll plus att det spände i magen och låren. Jag pushade mig, fortsatte om än i en lugnare takt. Det var svårt att inte fokusera på att det var jobbigt att springa. Det var liksom inte det att jag inte hade ork, jag kände att orken fanns där, men jag hindrades av mina behov, hållet, samt en lätt illamåendekänsla och yrsel när jag behövde fokusera på mr D som också började sinka mig litegrann. Jag fick liksom pusha både honom och mig själv ett tag. Efter en stunds kämpande tog jag en snytpaus där jag gav mig själv tid att varva ner lite, fokusera inåt, mentalt ladda om. Det funkade. Efter det kunde jag få upp farten lite till och då hade jag inte långt kvar hem. Sista raksträckan "på min gata (i stan", haha) ökade jag farten allt mer för att få en slutspurt. Jag tog inte i allt vad jag hade, men ökade ändå så att mr D fick börja galoppera för att hinna med.

Nu efteråt känner jag mig riktigt nöjd! Jag känner att jag är stark och har ork! Om jag fortsätter i den här takten kommer jag definitivt att vara redo för Vårruset den 2 maj. Nu har jag suttit en stund och varvat ner i soffan med lappen i knät. Jag känner hur tröttheten sakta kryper tillbaka och har gäspat flera gånger. Det är dags att göra mig iordning och äta frulle, för sen ska jag på utbildning! Efter den här rundan borde jag mentalt vara redo att bara lapa upp all kunskap! :D

Inspiration tack!

Igår var jag så inspirerad efter min träning, jag bestämde mig för att jag skulle gå upp i tid och springa med mr D på morgonen idag. Som vanligt fastnade jag framför tvn två timmar extra och gick och la mig alldeles försent. Klockan skiter i det och ringer ändå kl 5.30. Snoozar lite och går upp 10 min senare, men känner mig som en zombie. Nu gäller det att piggna till här, att vakna och sätta fart, hitta träningsglädjen! För jag vill inte förspilla att jag ändå har gått upp så här tidigt när jag faktiskt inte egentligen behövde det. Jag vill hinna med träningen, men jag vet inte om benen är beredda riktigt, om huvudet klarar av att pusha mig innan jag ens har hunnit komma till sans ordentligt. Nu gäller det! Det är bara att kolla in utomhustemperaturen, dra på sig paltorna och ge sig iväg. Kom igen nu Sara! Du VILL detta!!!

BMI och kroppsfett

Kollade upp var jag ligger för en stund sedan. Var nämligen inne på Runkeeper och såg att jag hade glömt att ändra min vikt, hur jag nu kunde glömma det. Kom då på att jag borde kolla upp kroppsfettet också och kollade in sidan som jag har räknat ut det på innan. Resultatet:

BMI: 25 (precis kommit in idealvikt-kategorin)
Kroppsfett uträknat från BMI: 32% (på gränsen till övervikt)

Jag har en bit kvar, men är glad att mitt BMI har förbättrats något i alla fall.

Back in play!

Yes! Nu är jag tillbaka på banan! Det blev 30 min på crosstrainern, samt lite sit- och pushups idag. Jag tog inte ut mig totalt, men blev lite svettig och det kändes gött i kroppen. Fick ta en rejäl snytpaus efteråt, men nu kan jag andas fritt genom näsan igen och jag mår bra - utan Nezeril! Planer inför morgondagens träning smids i skrivande stund! Hoppas verkligen på att kunna infria dem, men det måste ske tidigt på morgonen för på eftermiddagen har jag helt enkelt inte tid.

Dags att komma igång igen

Var ute på långpromenad när jag frågade sambon om när man kan börja träna igen efter att man har varit sjuk, hur lång tid ska man liksom vänta? Tills man är helt frisk, eller? Han sa att man kan börja träna långt tidigare än vad man själv tror. Att man bör lyssna på kroppen och träna liksom för att hålla det man har gjort tidigare i schack. Jag har inte tränat på 1,5 vecka nu. Min förkylning är på upphällningen, tror jag. Är fortfarande snuvig, behöver snyta mig då och då och använda Nezeril litegrann, men tycker inte att det är så farligt. Jag tror därför att det är dags att komma igång igen. Får ta det lugnt och försiktigt till att börja med, kanske starta med crosstrainern ikväll. Men sen, snart, då vill jag ut och springa med min vän N!!! Längtar faktiskt, vilket är ganska makalöst och rent ut sagt lite fantastiskt för att vara mig! Glädje över att jag känner så! :D

Ben & Jerry's samarbetar med Brutus

Jag är helt säker! Varför driver det mig annars till att synda, falla, längta, tråna efter mer... Mmm FroYo...