Läste en av bloggarna jag följer och blev inspirerad att själv fundera över mina mål i livet, men mer specifikt med min träning och kosthållning.
När jag började träna och undvika onyttigheter i början på januari vägde jag som mest 73,3 kg. I måndags vägde jag 68,3 kg. Det är en viktminkning på 5 kg, men jag har fortfarande en lång väg att gå innan jag når min målvikt på ca 60 kg. Imorgon är det dags för vägning igen och det ska bli spännande, men läskigt, att se vad vågen säger. Viktmässigt har jag beslutat mig för att sätta upp ett delmål, för 60 kg känns väldigt långt bort just nu. Därför blir 65 kg mitt delmål och om jag räknar med en viktnedgång på ca 500 g/vecka borde jag kunna nå den vikten på 7 veckor. Nu är det vecka 11, så vecka 18 siktar jag på att nå mitt delmål. Måndagen vecka 18 är den 2 maj, samma datum som jag ska springa Vårruset, vilket leder mig in på nästa målbild.
Som en person som endast har tränat sporadiskt i hela sitt liv och inte förstått varför folk utsätter sig för att springa valfritt, bestämde jag mig i januari för att genomföra Vårruset tillsammans med min kompis N och 4 tjejer till. Vi ska bilda ett lag. Mitt mål från början var bara att ta mig igenom Vårruset, men det har jag märkt att jag kommer att klara utan större svårighet egentligen. Målet är att ta mig igenom Vårruset och växa som person. Nu har jag börjat lägga märke till andra lopp som förekommer, såsom Blodomloppet osv. Kanske kan Vårruset vara en startpunkt för något mer? Starta ett sug inom mig efter fler såna tillställningar? Ett sug som kan hjälpa mig att uppnå det mål som är grundförutsättningen för att lyckas.
Huvudmålet med min träning är att hitta glädjen och behovet för den inom mig. Att fortsätta träna under resterande delen av mitt liv (vilket jag hoppas blir ett långt liv). Att hitta ett tillstånd av lagom inom mig där jag äter onyttigt ibland och med måtta, där träningen blir en rutin som jag inte kan vara utan och att jag kan behålla en vikt och en kroppsform som innebär att jag kan känna mig bekväm i mitt eget skinn. Jag är övertygad om att det är detta det hela handlar om.
Jag har inga högtflygande mål egentligen, alla är nåbara för mig om jag lägger manken till. Eller snarare, fortsätter lägga manken till.
Skynda långsamt! :)
SvaraRaderaJag tog samma beslut i januari förra året, löptränade lite under våren, sprang vårruset och fick en kick att köra pass på gymmet under sensommaren. "Passandet" fortsatte på hösten och vintern.
Nu, ett år senare är det lite läskigt hur flöbbet rinner av mig... Jag har faktiskt övervägt att jag har någon odiagnosticerad cancerform och egentligen är jättesjuk, sen tänker jag logiskt och påminner mig om att jag gick från att vara helt stillasittande, äta skräp, trycka i mig godis till att idag inte äta socker, gå en promenad med hund per dag och slänga in högintensiv träning några gånger i veckan (ska vara rolig träning så att det inte är plågsamt och tråkigt, så som löpning fortfarande är för mig).
Det känns alltså att kroppen genomgår en hälso-jetlag och att jag nu måste göra mycket mindre än jag gjorde i början. Nyckelordet tror jag också är: inget socker. Jag äter ganska mycket goda rawfood-grejjer, men nöjer mig ganska snabbt medans jag då jag åt godis inte nöjde mig förrän skålen var tom, vare sig det var 1/2 eller 1kg godis däri...
Ett hälsosamt liv innebär en livsstilsförändring, och så länge det sker behöver man ju inte ha brått med alla resultat. Hellre något hållbart på lång sikt :)
Jag känner verkligen igen mig i den personen du beskriver från förr. Jag åt och åt tills jag mådde illa, sen åt jag lite till och godis var favoriten att stoppa mig med. Häftigt att höra hur du har det med tanke på att du är exakt 1 år före mig i hälsokampen. Jag började i januari i år. Jag ska ta dina ord med mig och tänka på det när resultaten inte möter mina förväntningar. Tack!
SvaraRadera